Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landsmålslitteratur. Av Harald Elovson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den skånska landsmålsdiktningen inledes värdigt av häradshövdingen Adam Jordan
Kroger. Ett flertal diktér av hans hand pä göingemål äro bevarade och utgivna, och de
förråda en säker språk- och stilkänsla. På denna intressanta, förut inte publicerade, samtida
silhuett från det Krögerska hemmet ses makarna vid tebordet, häradshövdingen själv med
sin pipa och sonen Karl Johan till höger och till vänster hustrun Helena Sofia (född Wulff)
vid sitt handarbete tillsammans med dottern Katarina Sofia (sedermera gift med
komministern Anton Ljunggren). — Efter foto tillhörigt fru Gertrud Ljunggren, Lund.
av träffsäker iakttagelse och illfundig humor, låter han Jeppa Hansson
berätta om sina lustiga upplevelser under »en resa från Christianstad till
Sincklairsholm ock så vidare». Det första äventyret erinrar om Gustaf
Frödings »paschasa» »Dumt folk». Dikten börjar så:
»I sistens, naur ja kom frau Staen
o iflades mod Sinkelshölm,
sau mötte ja ve täje laen
öin kar, han va vel frau Stockholm.
Han sporde: ’haur gaur rätta väjen?’
Ja svara: ’tack, den raur som byr’.
Han svor: ’had daren ä’d I säjen,
o kalla me för morvel djyr!’»
I »Friare tal på gyngska d. 16 Julii 1777», framfört av Jeppa Hansson,
har Kroger varierat ett tema, som finns antytt i den äldre dialektdikten
och som skulle uppta stor plats i den följande landsmålslitteraturen. Den
lilla dikten, som visar Krogers språkliga och versifikatoriska skicklighet,
lyder så:
135
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
