Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landsmålslitteratur. Av Harald Elovson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Många au »Fredreks på Ransätt» bondgubbar och bygdeoriginal ha stått modell till
teckningar av Dahlgrens barndomsvän Uno Troili, och med godmodig humor har denne här
avtecknat Dahlgren »i skaldeyra». — Blyertsteckning. Privat ägo.
Kors för tusan i våld! Aj-aj-aj! Aj-aj-aj!
Kors för tusan i våld! Långt i åväfla!
Men kommer då nå’n bönhas, vill fälas med mi tös,
Så lägger ja’n på käften, så tandgåln kytter lös.
Kors för tusan etc.
Ty flicka mi, den fina, min dyraste klenod
den skyddar jag — ja, gällde dä båd’ märr och lif och blod.
Kors för tusan etc.»
Bland örtenblads samtida i Värmlands nation i Uppsala befann sig
Fredrik August Dahlgren, uppvuxen på Ransåters gård i hjärtat av
Värmland. Han var född i en bruksägarefamilj 1816 och hade sedan 1836 studerat
litteratur och språk. Hans estetiska smak var bestämd av hans lärare,
romantikern Atterbom, och han försökte sig själv allvarligt i tidens
höglitterära stil, men i vännernas lag föredrog han »viser på värmländske
tong-måle», som snabbt vunno spridning och popularitet. Det var ett tiotal av
dessa landsmålsdikter, som fyllde större delen av första häftet av
»Filikro-men», utgivet 1850, som innehöll »hittills otryckta skämtsamma sånger»,
samlade av Axel I. Ståhl, som fram till 1865 utgav ytterligare sju delar,
liksom den första huvudsakligen innehållande vers på dialekt, upptecknade
137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
