Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landsmålslitteratur. Av Harald Elovson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i skilda delar av landet. Denna samling är ett bevis på det intresse, som
fanns under mitten av 1800-talet för landsmålsdiktning.
Dahlgren, som vunnit stor framgång med det sentimentala
folklivs-spelet »Vermlänningarne» (1846), visar sig i sin dialektdiktning vara en
verkligt betydande skald. Han hade ett fint sinne för rytm och ordklang.
De flesta av visorna äro knutna till melodier, en del lånade, en del hans
egna. I »Jänta å ja’» har han skapat något av det mest melodiska svensk
litteratur har. Det hör till, att han i en särskild dikt har hyllat
»Bonn-spelmaen», av vilken han själv lärt en del. Den lantlige spelmannen, som
Dahlgren skildrat med en teknik, som han studerat i Bellmans
musikantporträtt, har gått igen i alla senare dialektdiktares verk. Dahlgren
utnyttjade skickligt de ljudeffekter, som landsmålsorden erbjödo. Han
intresserade sig föga för naturen i sin hemprovins, som av senare skalder och
konstnärer blivit så prisad, utan dröjde främst vid människorna. Det är en hel
rad värmlandsbor han förevigat, livskraftiga unga och utsläpade gamla,
inskränkta och klipska, högfärdiga och värdigt anspråkslösa, män och
kvinnor. Huvudtemat är liksom i sångspelet de ungas
kärleksangelägen-heter, men den sentimentala-romantiska synen på den lantliga erotiken har
fått ge plats för en mera jordfast realistisk. Typisk för denna grupp av
visor är »Pär å Lisa»:
»Å Lisa ho va styv å sa te Pär som så:
’Dä lönns int att te mej du frier,
för frier nön te mej, så lyr ja’ inte på,
näj allri här i vålas tier!’
Å kors må dä?
Hä hä hä hä!
Dä va e litta stölli vise.
Å Pär han fnös å sa te Lisa se så här:
’Dä lönns inte att du går å pöser;
ja’ tänker allri nönnstinn göre mej besvär
för dej å int för are töser.’
Å kors etc.
Å Pär å Lisa snörkne skeldes öt så brådt,
å inte vet ja’ hvart di vannre;
men fölle vet ja’ dä, att inna åre gått
så geffta di sej mä hvarannre.
Å kors etc.»
138
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
