Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Forr i varia [världen] va dä, md tro, präster
i Svarjet, som inte jekk åv for [för] hakker,
inte. Dd fanns dä di, som kunne tvinga
gamlefar [djefvulen] att dansa vackert d la sjea
[skeden] i dån vakkra hdnna [handen], kan
tänka», påstås det i Oscar Svahns »Svenskt
skämtlynne», där också den gamla, i hela
Sveriges land alltjämt populära historia, som
bilden nedan återger, berättas i en version
frdn Västergötland. — Åven träsnittet ovan,
illustrerande slutkyssen i »Karna Skomagarens
Jinsas frieri te Antipas» av Henrik Wranér,
ingår i avdelningen »Landsmål och folklif» i
den Svahnska, av bl. a. Bruno Liljefors och
Ernst Ljungh rikt illustrerade samlingen.
Han började från mitten av
1870-talet att ute i bygderna, först i
hemprovinsen Halland, uppteckna
sagor, sägner och sånger, som han
publicerade i en rad böcker under
1880-talet, och han försökte sig
med Dahlgren som mönster att
dikta på landsmål. År 1878 utgav
han, »manad», som han säger i
förordet, »af den välvilja, hvarmed
allmänheten omfattat visor på
bygdemål», en liten samling »Visor på
Ätradalens bygdemål», där motiven
äro desamma som hos hans
värmländske förebild. Det är
kärleksdikter, såsom »Kössen» och
»Frieriet», typskildringar som »Båssman
Klang» och »Käringen», en visa om
»Spelemannen» och så några
dikter om djur, såsom »Höppetåssan»,
»Soen» och »Lappen».
Med början av 1880-talet kom
landsmålslitteraturen riktigt på
modet. Den omhuldades särskilt av
landsortstidningarna. Det
publicerades uppteckningar på dialekt, vers
och prosa, det skrevs dikter och
berättelser på bygdespråk och
stundom också ett och annat kåseri.
Ibland kunde någon av de många
frivilliga lokalkorrespondenter, som
voro högt skattade medarbetare i
provinspressen, använda sitt
bygdemål. Även inlägg i den aktuella
kulturdebatten kunde avfattas på
landsmål. Så finner man i den
konservativa »Nya Wermlandstid-
142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
