Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mycket av det värdefullaste,
som landsmålsdiktningen
rymmer, år ej litteraturprodukter i
vanlig mening utan i stället
tämligen obearbetade
uppteckningar eller referat efter
folkliga berättare — med en
imponerande stil- och språkkänsla
har värt folk fortplantat från
generation till generation en rik
skatt av sagor och sägner, gåtor
och berättelser, anekdoter,
ordlekar och lustigheter, som
lyhörda och minnesgoda
lands-målare av typen Bondeson och
Wranér med sådan framgång
tillgodogjort sig. Den otympliga, hundraåriga oljemålningen överst (å Nordiska museet)
visar en dylik »historiegubbe», som håller sitt auditorium i spänning med mer eller mindre
sannfärdiga skildringar (»Soldaten berättar och Gubben hör på, Gumman ryser av Skräck,
i huvudet på påjken syns ögonen Std, och alt hans förstånd är pus-wäck»), och
hästskojaren nedan, som belåtet konstaterar för vem som vill höra på om supen, att »nu ä’n
i elite knapphööle», kunde lika väl ha förevigats bland exempelvis Bondesons
»Marknads-gubbar på Sjönevad» som på Uno Troilis skissboksblad (Nationalmuseum).
ningen» utfall mot Strindbergs
»Giftas» i årgången 1885, signerade
Pers Ola. Det skapades under
denna tid rent av en särskild
beteckning på dem, som upptecknade och
berättade historier på dialekt,
lands-målare. Många av dessa alster hade
inget annat syfte än att roa
läsekretsen. Det var ganska enkel
bond-komik. Flera landsmålsförfattare
drevos dock av allvarligare
avsikter. De ville ge folklivsskildringar
av lödigare sanningshalt än de
teckningar ur lantfolkets liv, särskilt då
i dramatisk form, som voro skrivna på ett oäkta blandspråk för och av
»herrskap». Att denna mera realistiska landsmålsdiktning rönte
uppskattning från allmänhetens sida, framgår därav, att Kalmarlektorn Oscar Svahn,
som i sitt blad »Svensk Folktidning» publicerat en rad folklivsbilder,
sägner och anekdoter, hade stor framgång, när han i samlingen »Svenskt skämt-
143
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
