Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befolkningsfrågan i Sverige genom tiderna. Av Gunnar Dahlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
synpunkt och i vad mån en sänkt eller höjd levnadsstandard kan bli
följden av rent numerära förskjutningar.
Det är uppenbart, att befolkningsfrågans olika sidor i hög grad
sammanhänga med varandra, och att, om man mera ingående vill diskutera
något av problemen, man så småningom måste komma över även till de
andra problemen. Den uppdelning i problemgrupper, som jag här angivit,
är i hög grad schematisk. Hittills har emellertid det kvantitativa
befolkningsproblemet stått i förgrunden. Diskussionen om befolkningsfrågan
började med Malthus’ skrift »An essay on the principle of population» (1798).
Han gjorde som bekant gällande, att befolkningar ha en tendens att öka,
som är vida starkare än den som motsvaras av produktionens utveckling.
Folkökningen går därför alltid till nödens rand. Om på grund av
uppfinningar och upptäckter, social-politiska åtgärder eller dylikt produktionen
ökar, så att levnadsstandarden stiger, medför detta en minskad dödlighet.
Befolkningen växer, till dess produktionen av livsmedel och andra
nödvändiga varor nätt och jämnt räcker till. Last och nöd äro de faktorer, som
begränsa befolkningars växt: Malthus rekommenderade avhållsamhet som
en bättre utväg att förhindra en alltför stark befolkningstillväxt. På Malthus’
tid levde stora delar av Englands befolkning på en ytterligt låg
levnadsstandard. Hans åskådning föreföll att vara riktig. Den dystra bild han målade
övertygade många om att det måste vara hopplöst att söka hjälpa de
fattiga. Från konservativ synpunkt innebar Malthusianismen en ursäkt för
att man underlät sociala reformer och över huvud taget ej effektivt hjälpte
de fattiga. En förbättring kunde ju endast bli av tillfällig art. På grund
av den höga fruktsamheten pressades majoriteten av folket alltid ned i dyn,
vad man än gjorde. Sedermera började man emellertid målmedvetet
använda fruktsamhetsförhindrande åtgärder av olika slag. Detta medförde,
att folkmängden ökade mindre snabbt, först i Frankrike och sedan även i
andra länder. På många håll hälsade man detta som ett värdefullt
framsteg. Nu fanns möjlighet att förbättra de fattigas läge. Man agiterade för
fruktsamhetsbegränsning såsom det kanske viktigaste medlet för att
åstadkomma en lycklig mänsklighet. Denna rörelse kallas som bekant
Neo-malthusianismen.
Man blev så småningom bönhörd i sådan utsträckning, att man lätt
kunde förutse en utveckling mot ett utdöende folk. Detta medförde
farhågor, och i den moderna befolkningsfrågan diskuterar man framför allt,
om något kan göres för att förhindra en sådan utveckling och vad man i
153
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
