Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
get är däremot en faktor, som vi
alltjämt ej äro herrar över. Alla äro ense
om att krig är en olycka, och ingen
önskar krig. Men denna känsla är ej så
stark, att den hindrar att nationella
känslor leda till massmord.
Sverige har emellertid sedan
1800-talet levat under jämförelsevis
gynnsamma förhållanden. Vi ha ej haft något
krig. De epidemier, som förekommit,
exempelvis smitlkoppsepidemierna, ha ej
varit av mera allvarlig beskaffenhet
(vaccination har varit genomförd sedan
århundradets början). Det har
förekommit hungersnöder, exempelvis 1866—68,
men dessa ha ej varit alltför svåra. På
det hela taget kännetecknas 1800-talet
av en jämn ökning av befolkningens
numerär. En översikt lämnas i tabell 4 och
figur 2.
Mot slutet av 1800-talet började
emellertid denna folkökning uppväcka farhågor. Sverige började under
1800-talet industrialiseras, och med industrialismens fördelar följde också dess
avigsidor. En fattig arbetarbefolkning med lång arbetstid uppstod.
Befolkningen koncentrerades alltmera i städerna. Nöden och den hårda kampen
för tillvaron framstod inte längre som en följd av klimatiska förhållanden
och den goda jordens brist på välvilja utan sammanhängde med den lön
arbetsgivaren betalade. Kontrasten mellan rik och fattig gjorde sig gällande
på ett mera åskådligt sätt. Arbetarna började känna missnöje och så
småningom började de organisera sig i fackföreningar. Lönestrider med strejker
och lockouter uppstodo. Ungefär samtidigt eller något tidigare började
neo-malthusianismen framträda i Sverige. Man gjorde gällande, att de fattiga
konkurrerade ihjäl varandra och att en fruktsamhetsminskning vore
nödvändig, om befolkningen inte skulle växa så att vad som producerades ej
längre kunde förslå.
Den åskådning, som ovan antytts, framlades av dåvarande docenten,
sedermera professor Knut Wicksell, vid ett föredrag i Uppsala år 1880. Före-
Knut Wicksell — neomalthusianismens
introduktör i vårt land och med tiden
den svenska nationalekonomiens
kanske mest kända namn — var till sin
personliga läggning en nästan timid
man, men vid åtskilliga tillfällen stod
del den kraftigaste strid kring hans
namn och för sin övertygelse både gav
och tog han svåra hugg; som
professor i Lund ädömdes han 1908
fängelsestraff för hädelse.
159
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
