Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sociala. Säkert skulle också förhållandena i Sverige ha kunnat bli mycket
bekymmersamma, om inte situationen efter mitten av 1800-talet börjat lätta
på ett avgörande sätt.
DEPROLETARISERINGEN OCH DESS ORSAKER.
Såsom redan nämnts karakteriserades tiden från omkring mitten av
1800-talet av en fortgående stegring i lönenivån inom jordbruket. Detta var ett
tecken på att den sociala krisen höll på att övervinnas. Den drivande
kraften i förbättringen var industrialiseringen och vid sidan härav emigrationen.
Enligt samma undersökningar, som uppgifterna rörande jordbrukslönerna
bygga på, stego industriarbetarnas årslöner från början av 1860-talet till
tiden före världskrigets utbrott med inte långt ifrån 200 °/o. Om man tar
hänsyn till förändringarna i lönernas köpkraft, kommer man till det
resultatet, att »reallönerna» ökats med kanske 150 %>, och att de således voro
omkring 2 V2 gånger så höga som under 1860-talets första år.
Efter 1913 har lönestegringen fortsatt. Enligt Socialstyrelsens statistik
uppgick den reala lönestegringen för arbetarna inom den egentliga
industrien till nära 40 % under tiden 1913—36. Båda de nu anförda
beräkningarna avse årsförtjänsterna för manliga arbetare, men för övrigt äro de inte
byggda på alldeles samma sätt, och det stöter därför på vissa svårigheter
att kombinera dem. I alla händelser torde man dock ha rätt att påstå, att
den totala stegringen i reallönerna uppgår till kännbart mer än 200 %.
Eller med andra ord: från början av 1860-talet fram till 1936 ha de reala
årslönerna inom industrien mer än tredubblats. Även om dessa siffror
endast äro approximativa, ge de dock en föreställning om den
»deproletari-sering» av den svenska arbetarklassen, som ägt rum under perioden.
Men för att få en fullt klar bild av förhållandena är det nödvändigt att
la hänsyn också till vissa andra omständigheter. Först och främst har
arbetarklassens standard och standarden för befolkningen i dess helhet starkt
förbättrats genom nativitetens nedgång. Detta är en av de omedelbara verk-
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Den svenske »proletärens» konterfej är av ingen
konstnär målat med samma etsande skärpa och hetsiga frenesi som d denna allvarligt
humoristiska men trots allt skäligen grönköpingsbetonade klasskampsbild från 1905, där
stenarna yra och busvisslingarna skära genom luften. Det var Oskar Andersson, som
ritade bilden vid renhdllningsstrejken i huvudstaden 1905, där studenterna uppträdde som
arbetsvilliga under polisens skydd. Klasskampen har emellertid i vårt land endast sällan
förts med sd handgripliga vapen som stenar. — Tuschteckning. Stockholms stadsmuseum.
252
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
