Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Av särskilt intresse är att i socialstyrelsens tabeller finna, hur konstant
förbrukningen av äggvita är inom de olika socialklasserna. Inom såväl
arbetare- och lägre tjänstemanna- som medelklasshushållen uppgick
förbrukningen till 95—96 gram per dag och konsumtionsenhet. Någon skillnad
förelåg ej heller mellan städer och industriorter. Naturligtvis visade
förbrukningen av äggvitan tendens att öka med växande välstånd. Bland de
ekonomiskt sämst ställda arbetare- och tjänstemannafamiljerna, vilka samtidigt
voro de barnrikaste, gick förbrukningen till 85 gram, medan motsvarande
tal inom den högsta välståndsgruppen var 104 gram. Då den animaliska
äggvitan som bekant har sin särskilda betydelse, är det av intresse att
utröna, hur stor del av äggvitan, som är animalisk. Bland arbetare- och lägre
tjänstemän utgjorde den animaliska äggvitan 61,3 °/o av den totala
förbrukningen av äggvitan, medan motsvarande procenttal bland
medelklasshushållen utgjorde närmare 65 %.
Som allmänt omdöme torde kunna sägas, att i Sverige kostens
äggvite-halt, även den animaliska, är fullt tillfredsställande jämväl i den lägsta
välståndsgruppen. Detta utesluter icke, att på grund av individuella variationer
inom de olika hushållen, olika bildningsgrad eller bristande förmåga hos
husmodern, kostens äggvitehalt åtminstone bland vissa familjer inom den
lägsta välståndsgruppen kan vara otillräcklig.
Socialstyrelsens undersökning av kostens förändringar i Sverige under
perioden 1914—1923—1933 visar en förbättring i det att av
bruttokalori-värdet procenten av animalisk äggvita uppgick 1914 till 56,8%, 1923 till
578, % och 1933 till 62,3 %. Antalet bruttokalorier per dag och
konsumtionsenhet hade från 1914 till 1933 ökat från 3,260 till 3,470. Näringsvärdet
hade således stigit per konsumtionsenhet med c:a 14 %. Utvecklingen har
gått mot en ökad fettförbrukning och en minskad förbrukning av
vegetabilisk äggvita och kolhydrat. Vi återfinna här en företeelse, som alltid
inträffar vid kostförbättring och som består i en minskning av bröd- och
potatiskonsumtionen parallellt med den stigande animaliska äggvite- och
fettförtäringen.
I ett meddelande rörande levnadsvillkor och hushållsvanor hos arbetare
på landsbygden omkring år 1933, baserat på en undersökning rörande
hus-hållsutgifternas storlek i 440 hushåll, omfattande statare, daglönare,
tor-pare och arbetaresmåbrukare har även där iakttagits en kvalitativ
förbättring av kosthållet, särskilt genom ökning av animaliska livsmedel. Så har
förbrukningen av kalvkött perioden 1920 och 1933 mer än fördubblats samt
319
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
