Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riket och dess ledare. Av E. Lönnroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
levde här sin klassiska period under dessa årtionden. Vår medeltids
litterärt främsta krönika, Erikskrönikan, som synes ha utgått från kretsen kring
Mats Kettilmundsson, återspeglar en miljö, där politiska realiteter omskrevos
i stiliserade och höviska uttryckssätt.
KONUNGAMAKT OCH KÅDSMAKT I KAMP. DEN TYSKA
EXPANSIONEN.
Stormännens makt vilade i första och sista hand på deras militära styrka.
Det är givet, att om det skulle kunna lyckas att på något sätt neutralisera
denna, skulle den politiska tyngdpunkten förskjutas. I Norden liksom i
hela Europa söder därom skapade man vid denna tid tungt rustade härar
ej blott genom adelsuppbåd utan också genom värvning av legotrupper i
in- och utlandet. Det var ett dyrbart sätt att föra krig, men
kapitalrikedomen hos Västerlandets makthavare var i stigande, i samma mån som
den kapitalistiska organisationen av Europas handel och hantverk
utvecklades. Starka furstemakter uppstodo på kontinenten, som tvungo de adliga
vasallerna till lydnad. I Sverige var närings- och kulturlivet efterblivet;
städer och stadsnäringar och en betydande gruvdrift i Bergslagen
blomstrade visserligen upp under tysk ledning, och den svenska lanthushållningen
kunde efter hand inrikta sig på att fylla en uppgift i internationellt utbyte,
men detta var ej nog för att inhämta de kontinentala ländernas försprång.
I denna glest befolkade bondestat växte ännu inga samfundsmakter fram,
som kunde uppträda som de stora jorddrottarnas politiska rivaler.
Men om således 1300-talets stormannavälde svarade mot själva det
svenska samhällets inre struktur, saknades under denna period icke
ansatser till en ny maktbalans. De voro följder av en given utveckling.
Krigföringen med rörliga och slagkraftiga ryttarhärar ledde till att man alltmera
uppförde borgar i landet, som även med små besättningar kunde hålla sig
mot belägrande fiender. Kronans slott, som nu växte upp under inre
orostider, fingo underhållas av landområden, som lades under slotten som län
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Den svenska bondeklassen, varur under alla tider
stormän framträtt, utgjorde alltjämt landets must och märg. Kraftfull råhet präglade ofta
deras uppträdande, och deras uppsluppenhet tog sig ofta otympliga och burleska uttryck.
Figurerna på vår plansch, som föreställer dansare och säclcpipblåsare kring guldkalven,
sådana Albert målare föreställde sig dem och återgav dem i Härkebcrga kyrkas valv på
1480-talet, äro säkerligen både till fysionomier, dräkt och hållning att betrakta som typiska
svenska bönder från Engelbrektsfejdens århundrade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
