Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkan och klosterväsendet. Av Erik Floderus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
martyrerna sin givna plats bland
de förnämsta helgonen. Stefanus,
den förste martyren, framställdes i
diakondräkt och med de stenar i
handen, med vilka han dödades. I
den folkliga legenden ha vi lärt
känna honom som Staffan
stalle-dräng; man brukade på hans dag,
annandag jul, anordna
kappkörningar och han betraktades som
hästarnas skyddspatron. (Se bd 1
av detta verk, sid. 308.) Laurentius,
S:t Lars, som framställdes med det
halster, på vilket han stektes,
åtnjöt livlig dyrkan, till hans ära voro
icke blott Nordens huvudkyrka,
domkyrkan i Lund, utan även
domkyrkorna i Gamla Uppsala och
(Nya) Uppsala invigda.
Från österlandet kommo en
mängd helgon, bland vilka de
förnämsta voro S:t Nicolaus och S:t
Georg. Den förre hörde till de s. k.
bekännarna, de fromma män, som
genom sin levnad givit ett högt
föredöme. Han hade varit biskop i
Mindre Asien, men hans reliker
överfördes till Italien (Bari)
varifrån några även kommo till
Norden. Han var barnens vän och
firas ännu i dag i många länder
såsom deras beskyddare. Även blev
han sjöfararnas patron, och många
kyrkor särskilt i sjöstäder invigdes
till hans ära. Tidigare hade S:t
Klemens varit deras skyddsherre; i
samma egenskap S:t Kristoffer. Me
S:t Erik, avbildad på dörren till ett altarskåp
frän Salems kyrka i Södermanland. Som
attribut bär han det svärd, varmed han
halshöggs. — Statens historiska museum.
>t medeltidens slut kom till Norden i
»S:t Niklas» bibehöll alltjämt sin po-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
