Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkan och klosterväsendet. Av Erik Floderus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pularitet; han blev bl. a. dominikanernas skyddshelgon, vilka annars här i
Norden gärna invigde sina kyrkor åt S:t Olof.
S:t Georg — Göran eller Örjan — blev i Västerlandet den starke
riddaren (till häst), en efterföljare till germanernas Sigurd Fafnesbane. Han
räddar prinsessan ur drakens våld, en symbol av den gudomliga kraften
(Kristus), som räddar själen från ondskan. Den förnämsta Georgsbild, som
över huvud taget framkom i konsten, se vi i Stockholms Storkyrka. Också
för världsligt ont sökte man hot hos S:t Georg, och sjukhusen — ofta för
smittofaran anlagda utanför städerna — helgades åt honom. Han hörde
till de fjorton helgon, vilka brukade sammanföras under namnet
»nödhjälpare». Hans makt över sinnena bröts icke av reformationen; S:t Göran
blev »den kristlige riddaren», som t. o. m. under det ortodoxa 1600-talet
sattes upp som ett protestantiskt ideal. 1 många kyrkor bibehöllos också
hans bilder. Till de mest populära »bekännarna» hörde S:t Martin (Mårten)
med sin uppoffrande välgörenhet en ofta förekommande hiskopsgestalt. Då
hans dag inföll under gåstiden, förminskades därav icke hans popularitet.
Bland de kvinnliga helgonen framstår särskilt S:ta Katarina av
Alexan-dria, framställd med sina martyrredskap, hjulet och svärdet; åt henne blevo
åtskilliga kyrkor helgade. Likaså åt S:ta Gertrud, tyskarnas skyddshelgon.
Till Tyskland hör också den heliga Elisabet, markgrevinna av Thuringen
(1200-talets början), vars vackra legend snart blev populär också hos oss.
De stora klosterstiftarna dyrkades också som helgon, åt vilka kyrkor
invigdes och bilder uppsattes. Vi nämna här särskilt Benediktus (Bengt),
Dominicus och Franciscus. Yrkesgrupper och hantverksskrån hade sina
särskilda helgon, sålunda dyrkade riddare och soldater S:t Mikael och S:t
Georg, guldsmederna S:t Eligius, målarna S:t Lukas, som enligt legenden
först skulle ha avmålat madonnan med barnet o. s. v.
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. När konung Magnus med sina till Lödöse
sammankallade rådgivare överläde om vad man skulle ta sig till mot digerdöden, som pä sitt
härjningståg nalkades vårt land, fann man inget annat vara att göra än förvandla alla fredagar
till böne- och fastedagar och uppmana riksens invånare att skänka var sin penning »Gud
till heder och hans signade moder Maria» — några mänskliga botemedel kände man ef.
I övrigt tog man sin tillflykt till vallfarter, processioner och böner till helgonen, särskilt till
jungfru Marias moder Anna, som ansågs kunna avvända farsoten. Den katolska kyrkan
tillhandahöll s. k. pestblad, på vilka böneformulären voro tryckta. På detta (tyska)
träsnitt från 1U9A, det sista år pesten nämnes i Europa, står bönen först, och därunder
meddelas, att påven Alexander skänker rik avlat för bönens trefaldiga läsning. Bilden visar
den heliga Anna, »själv den tredje», på en bänk med Maria och Jesusbarnet, som har spira
och äpple i händerna. — Nationalmuseum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
