Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkan och klosterväsendet. Av Erik Floderus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
teaux i Frankrike. Den nya orden utbredde sig så hastigt, att den ett hälft
århundrade senare hade 500 kloster. Dess märkligaste personlighet var
Bernhard av Clairvaux, och genom hans vän ärkebiskop Eskil i Lund
infördes orden i Norden. Det första och mäktigaste klostret i Sverige,
Alvastra, grundades 1143. Året därpå upprättades ett nytt i Småland, Nydala.
Det tredje förlädes till Lurön vid Vänern men flyttades snart till Värnhem
i Västergötland, ett fjärde, avsett för nunnor, tillkom i Vreta i Östergötland
1162. Under 1100-talet grundades därefter ytterligare följande kloster: Vihy
vid Sigtuna, som dock efter kort tid flyttades till Julita i Södermanland,
Roma på Gotland, Gudhem i Västergötland, Askeby i Östergötland,
Rise-berga i Närke och Byarum i Småland, de fyra sistnämnda för nunnor.
Först på 1200-talet fick Uppland ett cistercienserkloster, sedan det första
försöket misslyckats, nämligen då Byarums nunnekloster flyttades till Sko.
Under detta århundrade tillkommo även Vårfruberga i Södermanland och
Solberga vid Visby.
Cistercienserna förläde sina kloster på landsbygden. De voro samhällen
för sig, och deras innevånare undveko så mycket som möjligt att beblanda
sig med yttervärlden, vilken de gjorde sig oberoende av genom att själva
driva åkerbruk, boskapsskötsel och trädgårdsskötsel. Munkarna bodde
tillsammans, åto och sovo tillsammans, och deras vandel övervakades strängt
av abboten, som var ansvarig för tukt och sedlighet inom klostermurarna.
Han mottog även de gäster, som kommo till klostret, och åt med dem vid
ett särskilt bord, likaså förrättade han alla sakramentala handlingar.
Sub-priorn skötte, när abboten var frånvarande, dennes tjänst, men fick ej
förrätta gudstjänsthandlingar. Däremot övervakade han alla övningar och det
dagliga arbetet på åker och äng. Novismästaren undervisade noviserna,
d. v. s. de som gingo igenom provår, innan de fingo upptagas i orden, och
övervakade deras ordning. Sakristanen skötte det yttre av gudstjänsten,
ringningen, tändandet av vaxljusen o. s. v. Sångmästaren jämte en ställ-
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Den s. k. Linköpingsskatten, bestående av här
åter-givna heliga klenoder, anträffades i jorden nära staden, troligen gömd för att ej falla i
händerna på Gustav Vasas reduktionskommission. Längst till vänster en monstrans, vari
den invigda liostian, fastsatt i en lialvmånf or mig hållare och skyddad av glaset, visades
för den andäktiga församlingen. De bägge guldsmidda armarna voro gömmor för
armben eller andra helgonreliker, synliga genom de dyrbart infattade små fönstren. Kalken
och patenen spelade under katolsk tid samma roll i gudstjänsten som nu — med
undantag av att endast prästen själv drack ur den förra. — Statens historiska museum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
