Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landskapslagar och rikslagstiftning. Av H. Munktell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
righeter. Ofta ge även laghuden själva anvisningar därom. Men det är
ej heller här, som det egentliga problemet ligger, utan frågan är, i vilken
mån den folkliga rätten, sådan den i de äldsta •rättsuppteckningarna träder
till mötes, i allmänhet har bevarat ursprungliga germanska drag och i
vilken mån främmande inflytanden gjort sig gällande. Att kristendomens
seger över hedendomen icke ligger långt tillbaka framträder ofta i lagarna.
Det anses sålunda t. ex. nödvändigt att inskärpa, att »ingen skall blota åt
avgudar, och ingen skall tro på lund eller på stenar» (Upplandslagens
Kyrko-balk), eller man möter ett stadgande av följande lydelse: »Ingen må åkalla
hult eller högar eller hedniska gudar, helgedomar eller inhägnade platser»
(Gotlandslagen). Och i Västgötalagen finnas bevarade uråldriga
edsformular, som låta parterna svära: »Så sant vare gudarna mig nådiga». I den
s. k. hednalagen, ett fragment från en nu försvunnen västgötsk
rättsupp-teckning och som behandlar envig, ha vi även ett stadgande, som
otvivelaktigt härstammar från hednatiden.
I stort sett torde man nu kunna säga, att tidigare rättshistorisk
forskning varit benägen att överdriva eller åtminstone för starkt betona de
ursprungliga delarna av rätten. I stället torde man böra se på
landskapslagarna såsom i flera avseenden avspeglande en kamp mellan två motsatta
system, å ena sidan den gammalgermanska sedvanerätten, å andra sidan
det på segerrik frammarsch varande romerskt-kyrkliga systemet. Denna
synpunkt har f. ö. giltighet icke blott beträffande de nordgermanska
rättskällorna utan även beträffande de väst- och sydgermanska. Det nya
systemet vinner flera och flera segrar, men tidpunkten när detta sker är
synnerligen växlande; med en tämligen grov generalisering skulle man kunna
säga, att ju senare ett område blivit utsatt för det kyrkliga inflytandet och
ju längre bort från Rom det var beläget, ju längre behållas de ursprungliga
dragen. Detta är även den väsentliga orsaken till de nordiska och här
särskilt de svenska medeltida rättskällornas utomordentligt stora värde, icke
endast beträffande den svenska medeltidsrätten utan över huvud taget
såsom vittnesbörd om det germanska rättsarvet.
En närmare behandling av Kyrkobalkarna och över huvud av den
egentliga kyrkliga lagstiftningen och rättsutvecklingen måste här uteslutas på
grund av utrymmesskäl. Däremot skall ett annat för förhållandet mellan
germansk och kristen rätt belysande problem beröras, nämligen frågan om
den germanska straffrättens omvandling under intryck av kanoniska
principer. Det kan endast bli fråga om några antydningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
