Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landskapslagar och rikslagstiftning. Av H. Munktell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På detta ytterst åskådliga sätt belyser den okände
illustratören au några i en handskrift (Bd) till Magnus
Erikssons Landslag medtagna Västgötalagspartier begreppet
»vådasår» — en fridstiftare in spe, som försöker skilja
två stridskämpar från varandra och i misshugg får den
enes yxa i huvudet. »Blir någon huggen i huvudet, kan
man se hinnan, räkna båda det för våda, böte tre
marker» står det i Äldre Västgctalagcn. — Kungl. biblioteket.
I all primitiv
straffrätt lägges den
avgörande vikten vid den effekt,
som verkligen
åstadkommits genom en
skade-görande eller brottslig
handling. Däremot tages
mycket ringa hänsyn till
den handlande personens
önskan eller icke-önskan
att verkligen
åstadkomma ett brott, till, som det
brukar uttryckas, hans
brottsliga vilja. Denna
inställning är även på ett
primitivt stadium
mycket förklarlig: med en
relativt låg
reflexionsför-måga förenar sig den hos
alla primitiva folk starka instinktiva önskan att omedelbart hämnas en
liden oförrätt. Vad som på ett sådant stadium är av betydelse är det
faktiskt iakttagbara: citt jag fått ett sår, icke frågan huruvida detta sår
åstadkommits med avsikt eller ej. I hela den sålunda antydda
föreställningsvärlden, vilken även torde ha behärskat primitiv germansk rätt,
åstadkom nu kyrkan en fundamental förändring. Detta sker särskilt därigenom,
att den kristna skuldtanken sakta men säkert tränger in i lagstiftningen.
Härigenom öppnas möjlighet till ett uppställande av den grundläggande
straffrättsliga åtskillnaden mellan uppsåtliga och ouppsåtliga handlingar.
Vid tiden för landskapslagarnas tillkomst är även denna skillnad
genomförd. Lagarna skilja klart mellan viljaverk och vådaverk, vilka båda
föranleda straff, men av vilka vådaverken bestraffas mildare. Men den
gamla uppfattningen levde i många avseenden kvar. »Tanken att i det
enskilda fallet utforska den faktiska skuldgraden är sålunda främmande»
lör rättssystemet (Hemmer). Det skulle f. ö. även varit omöjligt med den
formalistiska karaktär, som utmärkte den medeltida processrätten. För att
avgöra, om en handling skulle betraktas som vådaverk, undersökte man
alltså icke viljeriktningen hos brottslingen; utan själva handlingen måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
