Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landskapslagar och rikslagstiftning. Av H. Munktell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
över huvud kan man säga, att ju yngre lagarna äro, desto tydligare
blir det kungliga inflytandet. Redan vid tillkomsten av t. ex.
Upplandslagen och Södermannalagen har den centrala statsmaktens inflytande varit
så stort, att här icke är fråga om folklig rätt i egentlig mening. Och
detsamma är naturligtvis i än högre grad förhållandet vid Landslagarnas och
Stadslagens tillkomst.
RÄTTENS FORMALISM.
Ett drag, som är utmärkande för all primitiv laguppfattning och som
även framträder i vår medeltida rätt, särskilt i landskapslagarna, är en
utpräglad formalism. Det har ovan framgått, att straffrätten i högsta grad
anknyter till vad som faktiskt skett, till de utförda gärningarna. På samma
sätt behärskas processrätten av de uttalade orden. Viktigare rättshandlingar
äro likaledes bundna i strängare former. Över huvud taget kan sägas, att
rätten i hög grad fäster sig vid det yttre, påtagbara. Vad särskilt beträffar
formaliteterna vid rättshandlingar, få de ofta en högtidlig symbolisk prägel;
avsikten härmed var väl, att de lättare skulle kunna bevaras i minnet. Några
exempel skola närmare belysa det sagda.
Köp av fast egendom var naturligtvis i det medeltida bondesamhället
en rättshandling av den största vikt. Noggrant måste formerna iakttagas,
för att det hela skulle bli giltigt. Ser man t. ex. på Äldre Västgötalagen,
fordrades vid jordöverlåtelse först ett avtal mellan parterna i närvaro av
fyra män, vilka symboliskt liöllo parterna i händerna. Därefter förekom
en sorts stämma, vid vilken bl. a. nio s. k. fastar skulle närvara. Den
avtalade summan erlades, och köpet kungjordes högtidligen, vanligen av
styresfasten, medan de övriga fastarna, odalfastarna, höllo händerna på en
stav, vilken ursprungligen torde varit mätstång och som symboliserade
jorden. Slutligen företogs s. k. omfärd av alla delägarna i byn. Denna tillgick
så, att man gick runt om de ägor, vilka skulle avyttras. Först sedan dessa
formaliteter utförts, var köpet fullbordat. I andra lagar förekommo andra
former, vilka emellertid ha det draget gemensamt, att de på ett högtidligt,
oftast symboliskt sätt skulle inprägla det skedda i minnet. En annan
symbolisk form för överlåtelse var således s. k. skötning: överlåtaren lade en
torva av den jord, vilken skulle överlåtas, i mottagarens mantelflik.
Vad åter den egentliga processrätten beträffar, framträdde formalismen
särskilt däri, atl de flesta viktigare handlingar måste företagas i anslutning
till noggrant föreskrivna former. Som belysande härför kan nämnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
