Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landskapslagar och rikslagstiftning. Av H. Munktell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att tortyr förekommit i Sverige under medeltiden är sannolikt. Olaus Petri säger
nämligen i sina berömda domarregler: »Efter den bekännelse som en varder pint eller plågad
till, skall ingen dömas, ty sådana bekännelser pläga vara falska», och han tillägger, att
den endast bör tillåtas i >högmåls ärende». Uland tortyrredskapen var ett av de
vanligaste och ohyggligaste sträckbänken. — Modern museirekonstruktion.
verket väcker den kontinuitet, som beträffande flera institut kan påvisas,
både vår förvåning och vår vördnad. Som ett litet vackert och intressant
exempel kan följande anföras. Ända till dess den nu gällande lagen om
arv (av 1928) trädde i kraft, gällde i Sverige vissa bestämmelser om
konungens arvsrätt, då andra arvingar ej funnos. Härom hette det i kap. 15: 1
av Ärvdabalken i 1734 års lag: »Det kallades fordom dana arv». Nu är det
märkliga, att detta uttryck för samma institut möter redan i Äldre
Västgöta-lagen. Och detta är icke något enstaka exempel. Sverige har varit förskonat
från häftiga omvälvningar i den rättsliga utvecklingen. Tack vare
förekomsten av landskapslagarna och »den omständigheten, att intet tvärt
avbrott i senare tid avskurit sammanhanget i den svenska rättsutvecklingen,
kan det nu levande svenska folket, såsom det för endast få moderna
kulturfolk är möjligt, följa övergången av rättsarvet från släkte till släkte utefter
en obruten utvecklingslinje så långt tillhaka i tiden, att man når hort till
mycket primitiva begynnelser» (Westman).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
