Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordbruket under medeltiden. Av Manne Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olaus Magnus omtalar, att när man ville lia stora åkervidder gödslade, plägade man
uppbåda en mängd grannar att inställa sig med oxar, hästar och slädar — alltså ett slags
gillen i stil med de ystningsgillen, han omtalar på annat ställe. Nedtill på bilden — ett
träsnitt ur hans »Historia om de nordiska folken» — äro två män i färd med att sprida
gödseln från ett lass, medan en annan kommer med ett nytt, på vilket tronar ett ölkrus
och en matkorg. — Hilden till höger (ur samma arbete) visar ett par andra scener ur
lantmannens liv med plog och vält i arbete; överst till vänster skymtar en pinnharv.
bärgad. Men står någons teg oskuren i vägen, blir den ett hinder för alla
byamännen: »Nu vilja bönder bärga sin åker; då bliva en bondes hjon
sjuka eller löpa sin väg. Då skall varje bonde i hägnadslaget hjälpa honom
med ett dagsverke, och sedan har han fått laga hjälp. Detta dagsverke skall
han få, innan någon av hägnadslaget far ut på gärdet». Nästa gång kunde
ju någon av de andra drabbas av samma missöde, och för resten måste
alla tegar skäras samtidigt. Det var därför riktigast, att den, som var ur
stånd att hjälpa sig själv, först blev hjälpt. Samarbetet inom byalagen måste
bygga på en stadig grund av god vilja. Men även under medeltiden fanns
nog folk, som satte samarbetet i byn i fara. Byns egen domstol,
bystämman, med byåldermannen som domare kunde ju i sådana fall gripa in, och
man förutsåg även i lagen sådana fall. Lagen gav rätt åt den bonde, som
hade sin säd torr för inbärgning, att skaffa sig väg över en försumlig
grannes oskurna teg, om han blott »skar och lade axen åt sidan». Lika viktigt
för sämjan i byn var också, att alla stängde sina hägnader i rätt tid på
våren, att alla samtidigt besådde sina tegar och att de, när skördetiden kom,
samtidigt bärgade in säden i ladorna. Annars hindrades alla grannarna att
få släppa sina djur i bet på gärdena. Var någon vrång och inte ville skörda
på samma gång som hans grannar, kunde dessa stämma honom till tings,
och om han tredskades mot fälld dom, fingo grannarna »saklöst bruka lians
stubbåker» (Östgötalagen). Upplandslagen stadgar, att tredskande småbönder,
»som så ett halvt öresland eller mindre», endast få tre dagars frist, sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
