Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordbruket under medeltiden. Av Manne Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
endast genom att skjuta det. Särskilt på Gotland, Öland och i magrare
trakter av Västergötland var fårskötseln viktig i äldre tid. Men också i
andra trakter spelade den större roll än under senare tider; detta framgår
av de ovannämnda siffrorna för fårantalet (622 stycken mot 255) 1571.
Mot slutet av medeltiden räckte emellertid ej den svenska ullproduktionen
till för landets eget behov, utan både ull och ylletyger importerades,
särskilt finare kvaliteter.
Även getskötseln går i vårt land tillbaka till stenåldern, men den hade
redan under medeltiden mindre betydelse. Getterna höllos huvudsakligen
för mjölkens skull: geten var den fattiges ko. När Eddadikten »Hävamål»
skall skildra, vad den tiden tydligen ansåg som existensminimum, är det
getskötaren, som blir exemplet:
»Ett hem är bäst,
fast bräckligt och ringa.
Hemma är herre envar.
Två getter blott
och boning av flätverk
är bättre än tigga sill bröd.»
Den var alltså »kåtkarlarnas» och backstugusittarnas husdjur. Men det är
troligt, att man redan under medeltiden tog med sig en get, då man gav
sig i väg till slåttermarkerna långt från byn och stannade borta veckotal.
Då var getmjölken bra att ha som reserv för annan mjölk som »grötväta».
Fjäderfä hölls nog inte i större utsträckning under medeltiden annat
än i landets södra delar. Någon viktigare ekonomisk roll torde de ej heller
ha spelat annat än längst i söder, där gåsslakt vid Mårtensmässotid
alltjämt har kvar några medeltidsdrag. Säkerligen bidrogo kyrkan och
klostren kraftigt att göra fjäderfäskötseln mera allmän i vårt land, även om
både gäss och höns långt före medeltiden förekommo i Norden.
Jordbruk och boskapsskötsel voro, som ovan visats, under medeltiden
oskiljaktigt förenade, och byn var den grundläggande ekonomiska och
tekniska enhet, inom vilken arbetet utfördes. Hela samhällsskicket fick sin
karaktär bestämd från bondebyn med dess demokratiska grundstruktur.
Då bondearbetet var landets huvudnäring, kommo också de nya
samhällsklasser, som växte upp under medeltiden, att stå inom bondesamhällets
ekonomiska ram. Stadgandet om att »präst skall vara i bondelag» gällde
för visso ej enbart juridiskt. Både herremansklassen, prästerna och de få-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
