Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt medeltida mynt. Av N. L. Rasmusson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mynttillverkning skedde under medeltiden, liksom i
modifierad form långt fram i tiden, genom hammarprägling.
(Att myntpräglarna å bilden härovan hålla hammaren i
vänster hand, beror på att träsnittet skurits positivt i
stället för negativt.) — Träsnitt ur Olaus Magnus’ Historia».
av denna myntning äro
i stället vanligen ganska
väl utförda, och
inskrifterna äro nästan alltid
meningsfulla. Dessa
inskrifter, för övrigt de
äldsta i Sverige med
latinska bokstäver, ge oss
nyckeln till förståelse av
förhållandet. Å
frånsidan angiva de nämligen
utom myntortens namn
Sigtuna — för övrigt det
äldsta kända belägget
för ett svenskt ortnamn
och det äldsta skriftliga vittnesbördet om denna stads centrala betydelse i
sin tids Sverige — även namnen på de skilda myntmästare eller
myntpräg-lare, full klarhet råder ej om deras ställning, som ombesörjt myntningen.
Bland dessa äro de flesta av anglosachsisk börd. Namnen, t. ex. Aelfric,
Ullcetl, Snelling och Godwine, säga detta tydligt. Man har gått till väga
på samma sätt som man ännu gör, då det gäller alt i ett efterblivet land
sätta i gång en ny tillverkning, grundlägga en ny industri. Främmande
expertis har inkallats. Man kommer att tänka på hur strömmen nu ofta
går i motsatt riktning, då svenska ingenjörer och arbetare i industriella
företag anlitas i utlandet. Åtminstone en av de på Sigtunamynten nämnda
myntmästarna har emellertid tydligen varit svensk, nämligen Thregr, vilken
tydligen dragit lärdom av utlänningarna och sedan arbetat självständigt.
Det svenska myntets äldsta historia blev ej lång. I Danmark slog mot
1000-talets slut det inhemska myntet igenom, och även i Norge höll sig det egna
myntet väl uppe mot det importerade. I Sverige slutar det däremot redan
med konung Anund Jakob, och i den en bit in på nästa sekel tillströmmande
utländska myntmassan spela dessa präglingar ingen nämnvärd roll.
Att Danmark och Norge bättre än Sverige förmådde alt upprätthålla ett
eget myntväsen utgör en god illustration till vad man i övrigt vet om
ländernas inbördes styrka under denna tid. Då mynt åter började präglas
inom det svenska området, vid 1100-talets mitt, ha i viss mån ändrade
förhållanden inträtt. Det svenska riket utvecklar under detta århundrades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
