Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järntillverkning och bergsbruk. Av Tom Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utrensning i gryningen.
Genom vattenbegjutning
bragtes så bergväggen att
hastigt avsvalna och blev
då sprickig och skör.
Därefter kunde malmstycken
lösbrytas med de enkla
redskap, som stodo till
buds, olika slag av
hammare — ett välkänt
bergs-mannaemblem — eller
släggor samt spett och
kilar. Beteckningen
berghuggare på
gruvarbetaren ger en föreställning
om tekniken.
Även ur metallurgisk
synpunkt, med avseende
på smältningstekniken,
går en gräns mellan
limonitförädlingen och
bergshanteringen,
särskilt naturligtvis mot koppar- och silversmältningen men även i någon mån
i fråga om järnet. Också därvidlag har man anledning att räkna med tyska
pionjärinsatser och fortgående impulser; av många skäl behöver deras
betydelse dock ej skattas för högt. I förhållande till den dominerande roll,
som tyskarna veterligen spelat i vårt medeltida stads- och handelsliv, alldeles
särskilt vid metallexporten, och till den åtminstone mycket stora roll, som
de bevisligen spelat vid bergverken under 1300-talet, kan det snarare sägas,
att vårt bergsbruk redan under medeltiden utvecklat sig anmärkningsvärt
självständigt — vilket å andra sidan är naturligt med hänsyn lill dess
betydelse, dess koncentration till de dåvarande utbygderna och dess
traditioner från den primitiva järnhanteringen.
Den gruva, vars bearbetning för närvarande är den tidigast påvisade,
är Utö järngruva. I det medeltida smedjekvarteret i Visby har man
nämligen i och under husgrunder från 1100-talet påträffat malm, slagg och
järn, som vid analys visat sig härröra därifrån. Den tidiga brytningen där
Till långt fram i tiden (jfr bilden å sid. 201 i bd 6) var
»tillmakning» enda tillgängliga metod vid malmbrytning.
Det här återgivna sättet att lägga brännvirket benämndes
reslave; genom vind spels öppning en överst till höger ses
röken tränga upp. I den bolmande röken och med
handen för mun och näsa söker sig nederst
»bergspränga-ren» ut mot friska luften. Han lyser sig med en liten
primitiv lampa i högra handen. — Träsnitt ur Georg
Agricola, »De re metallica» (1530; upplaga från år 1556).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
