Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige under riksbyggmästaren och hans söner. Av Ingvar Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i sin sista sjukdom, förehöll honom hans själasörjare, att hans fogdar
klagade, att det krävdes alltför hårt av dem. Men han hade gjort sin
stats finanser rediga och välordnade, och det hade varit hans kanske
största patos.
Utöver detta hade han ständigt strävat att tillhålla sina bönder och
borgare en omsorgsfull skötsel av deras näringar, och ofta hade han ingripit
med mycken stränghet i deras verksamhet. Han hade ej nöjt sig härmed.
Under tiden efter Dackefejden hade han ägnat en särskild omsorg åt
kungsgårdarna — de gårdar som lågo direkt under kronan, även med avseende
på skötseln —, och han hade arbetat på att uppdriva en mera givande
stordrift vid dessa, än vad bönderna kunde prestera. Noggrant
räkenskaps-system och nya arbetsmetoder hade därvid kommit till användning, allt för
att kronan skulle få större inkomster. År 1544 kom kungen med ett stort
fåravelsprojekt, efter engelskt mönster, för södra Öland, vilket hade just
detta sylte; hans omsorg sträckte sig då även, betecknande nog, till att
anskaffa en »god herde, den där väl kunde med sådant sällskap (nämligen
fåren) omgå och deras lag granneligen visste». Det har sagts, att Gustav
Vasa skötte sitt rike som en egen gård, och det är ganska träffande. En
stor gård var landet enligt hans uppfattning, och man kommer ibland att
tänka på, att han fått sin grundläggande ekonomiska skolning som svensk
adelsman och blivande godsägare under medeltidens slut.
Som medhjälpare i sitt arbete hade han till en del den svenska adeln,
men endast till en del. Hans fogdar, skrivare och räknekammartjänstemän
voro till stor del män av lägre börd, centralmaktens obetingade tjänare och
beroende av kungen för sin karriär och sin framtid. Med stor skicklighet
hade han förstått att genomföra denna nyhet, och kontrollen över sina
hjälpare släppte han aldrig. Hans brevväxling med sina underordnade är
högst betecknande, och tonen i den är, särskilt mot slutet av hans regering,
utomordentligt uttrycksfull. Intet undgår honom, ej ens om någon fogde
är alltför benägen att ägna sig för mycket åt öl i stället för sin plikt. Och
fann han någon av skattebönderna försumlig med att sköta sin jord, så
att kronan ej kunde få den skatt, som rätteligen borde utgöras, skrädde
han ej orden: »Om någon skattebonde finnes, som någon skattejord med
arv eller eljest bekommit haver och henne ödelägger eller fördärvar, så att
kronan icke får därav tillbörlig skatt och rättighet, då skall sådan
skattejord vara förfallen under kronan», skriver han år 1553 till bönderna i
Kalmar län.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
