Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige under riksbyggmästaren och hans söner. Av Ingvar Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rättigheter mot Sigismunds fruktade envåldssträvanden och mot polska
inflytelser.
Vid sidan av hertigen och rådet hade riksdagen under dessa
stridigheter spelat en betydande roll, delvis under ledning av Karl, som nu började
framträda som en skicklig folkledare i faderns stil. En ny makt i staten
gör därmed på allvar sitt inträde i den svenska historien. Riksdagen hade
under Gustav Vasas tid till slut blivit kungamaktens tjänare och ställt sin
auktoritet bakom kungens, för att styrka denna. Vid Johan III:s val till
konung hade ständerna fungerat som väljande organ och sålunda för en
kort stund varit en mycket viktig politisk faktor. Riksdagen hade vidare
t. ex. beviljat skatter, som voro av ovanlig och särskilt nödvändig art. Men
den hade hittills ej intagit någon för en längre tid bestämmande ställning
i Sveriges politiska liv. Först under striderna efter Johan III :s död är det
som ständerna träda 1’ram i förgrunden under en följd av år, visserligen i
hög grad ledda och inspirerade av hertig Karl, men dock på ett sätt som
ej hade tidigare motsvarigheter.. De skulle komma att göra det än mer
under åren efter Sigismunds kröning 1594.
Ty det var knappast att vänta, att den allians skulle hålla, som lägets
krav tvingat hertigen och högadeln att ingå mot Sigismunds strävanden.
Redan vid riksdagen i Söderköping år 1595 började den lossna i fogarna.
Hertigen ville nu skarpare än rådet hävda den inhemska riksstyrelsens
självständighet gentemot konungen, och han använde särskilt de ofrälse
ständernas stöd för att få sina meningar genomdrivna. Han framhöll för dem,
att om de höllo samman, voro de starka, och manade bönderna, som han
särskilt satte sin lit till, att ej »för räddhåga, herravälde, gunst eller ogunst»
falla ifrån de beslut som fattades. Från och med Arboga riksdag år 1597,
vilken sammankallats mot konungens vilja, stodo hertigen och de lägre
ständerna som en Sigismundsfientlig enhet mot högadeln, vilken tvekade att
överge »den hörsamhet, som vi vår lagkrönte konung i allt lagligt och
försvarligt äro förpliktade», som deras ord föllo. De ville följa sin politiska
linje, den aristokratiska konstitutionalismen, som hade utsikter att fritt få
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. I »Palast Upsalia», d. v. s. på Uppsala slott, ser man
här kung Sigismund med fingrarna på den heliga skrift avlägga konungseden, förestavad
av Erik Sparre. Konungen sitter — i en tronstol med polska vapnet — omgiven av två
biskopar (närmast), hertig Karl och svenska rådsherrar. Utanför portarna bekanta sig
kungens »hejdukar» med slotisvakten och de svenska herrarnas följe. — Samlida
kopparstick. Kungliga biblioteket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
