Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religion, kyrka och skola. Av Hjalmar Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
teria såsom vatten, saft eller mjölk. Häremot gick ärkebiskop Lars till kamp
med flera viktiga utredningar och stridsskrifter i rent luthersk anda, kanske
med en viss glidning till den i Tyskland framväxande skolastiska ortodoxien
med dess front främst mot kalvinismen. Han fick stödet av en ny, från
Gustav Vasas ultralutheraner och deras kultiska rigorism tydligt skild
läro-luthersk riktning. Denna uppbars av den kultiskt moderata men dogmatiskt
strängt ortodoxa grupp, som huvudsakligen hade utbildats genom
undervisningen i Gävle skola och därför främst rekryterades av norrlänningar,
och som under tysk påverkan gick ännu längre än ärkebiskopen i hävdandet
av luthersk renlärighet och utdömandet av villfarelser i tron. Bland dessa
framtidens män må nämnas »superintendenten» i Gävle Martinus Olai
Gestricius, vilken vi snart åter skola möta.
Efter en omfattande och klargörande litterär strid med betydelsefulla
inlägg på båda sidor hembar ärkebiskop Lars även här segern. Ett av
honom sammankallat kyrkomöte i Stockholm 1565 ogillade den kalvinska
nattvardsläran; Ofeegh uppgav striden, och Erik XIV, som sökt medla, fast
han mera höll på Luther, fann på grund av läget i Tyskland bäst att genom
ett mandat ansluta sig till kyrkomötets uppfattning. Han släppte dock icke
den ursprungliga svenska toleranslinjen från Västerås utan sörjde för att
samvetstvång mot kalvinisterna icke fick utövas. De skulle få »bliva vid
sin villfarelse», blott de ej åstadkommo allmän förargelse, ty konungen »kan
icke råda över någons samvete». Det blev en grundsats, som skulle följa
Vasadynastiens kungadöme i Sverige och till sist bli grundläggande för
förhållandet mellan statsmakt och religion i vårt land.
I dessa brytningar inom de evangeliskes läger under Erik XIV:s regering
utformades emellertid ännu en riktning, som konungen med sin
intellektualistiska läggning måste känna sig andebefryndad med och som han också
gynnade. Det var den riktning, som särskilt påverkades av den
humanistiska och teologiskt förmedlande sidan hos Melanchton och därför ville ha
en så att säga mera avdämpad och kulturellt betonad lutherdom med mera
förståelse även för medeltida mystik och reformkatolicism. Dess främste
bärare blev ärkebiskopens måg och namne, den humanistiskt bildade och
poetiskt begåvade språkmannen och teologen Laurentius Petri Gothus (från
Östergötland), till vilken vi återkomma. I fråga om främjandet av
skolväsendet på humanistiskt klassisk grundval fick denna riktning fullt stöd
av ärkebiskopen. Likaså kom den i fråga om gudstjänsten nära mäster
Lars’ svenska reformationslinje. I »Om kyrkostadgar och ceremonier»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
