Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religion, kyrka och skola. Av Hjalmar Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en av våra viktigaste skrifter under 1500-talet, avvisade han i anslutning
till biskop Erik Falcks redan omnämnda framställning både kalvinisterna,
som ville ta bort alla gamla bruk och därför ej hade den rätta pieteten,
och de påviske, som ville göra bruken till salighetssak och därför ej hade
den rätta friheten. Det var i denna skrift, som ärkebiskopen för första
gången i Sverige så att säga officiellt åberopade Luther som auktoritet för
svenska kyrkan, och bredvid honom Melanchton, utan någon antydan om
den olikhet mellan dessa båda, som i Tyskland höll på att söndra
lutherdomen. Båda åberopades också av den nyssnämnda förmedlande
riktningen, blott att den nämnde Melanchton före Luther. Här låg ett frö till
den splittring, som skulle bryta fram i dagen under Johan III.
Det nu aggressivt motreformatoriska påvedömet hade noga observerat
utvecklingen i Sverige och Erik XIV:s mera humanistiska inställning och
trodde sig trots kungens kultiska strävhet ha vissa möjligheter till
åter-erövring. En legat sändes till Norden. Men Erik var som redan sagts
utpräglat antikatolskt inställd. Legaten släpptes aldrig fram. I stället
utvecklade Erik här en aktivitet, som gav kyrkomännen det nödiga stödet för
att kunna definitivt lösrycka det svenska folkets breda lager från den segt
kvarlevande dragningen till Rom. Ej minst däri ligger den kyrkohistoriska
betydelsen av det Erikska årtiondet.
Till denna utveckling under Erik XIV medverkade emellertid framför
allt kyrkans positiva arbete för religiös-sedlig förnyelse i evangelisk anda.
Detta fick en kraft och en bredd som aldrig tillförne, främst genom
ärkebiskopens egen flitiga själasörjare- och predikoverksamhet, rådgivande stöd
i stort och smått, fasta svensk-lutherska hållning, organisatoriska och
liturgiska insikt och omfattande författarskap både på det teologiska och det
praktiskt religiösa området. Genom hela sin kristna personlighet och sitt
föredöme av apostolisk enkelhet och rena seder framstod ock mäster Lars
alltmer som en patriark med åtnjutande av en nästan obegränsad vördnad.
Vi kunna ej ens snudda vid allt som nu under hans kyrkas ledning
uträttades. Den militära själavården till lands och sjöss utvecklades och
stärktes, och regelbundna morgon- och aftonkorum infördes. Det började åter
gå uppför med prästernas och kyrkosocknarnas ekonomi, och prästerna
kommo i stort sett att stå på linje med de bättre avlönade tjänstemännen i
riket, vilket visserligen motverkades genom prästernas skyldighet i otrolig
utsträckning att vara gästgivare. I ärkebiskopens åtgärder intog omsorgen
om den pastorala själavården i luthersk anda det främsta rummet. Oupp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
