Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religion, kyrka och skola. Av Hjalmar Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På samma linje gingo professorerna vid högskolan på Gråmunkeholmen,
bland dem Botniensis och Kenicius samt Erik Skinnerus. Däremot torde man
i dessa kretsar ej haft känning av den inre tyska motsättningen mellan
tillspetsad ortodox lutherdom och kalvinism och därföre icke något intresse för
Konkordieformeln och Konkordieboken, även om man som gamle mäster
Lars klart avvisade all kalvinism och öste ur den tyska ortodoxien. Karl
själv ville tolerans gent emot kalvinismen, då hans front som redan sagts
helt var vänd mot Rom och han med sin statsmannablick insåg
nödvändigheten av politisk samverkan mellan alla evangeliska.
Särskilt inom ärkestiftet hade emellertid genom Gävleskolan och
förbindelserna med Tyskland en ensidigt tyskbetonad ortodoxi trängt fram, vilken
i anslutning till Konkordieformeln särskilt framhävde läran om Kristi kropps
allestädesnärvaro (ubiquiteten), särskilt i nattvarden, och i omvårdnad om
det lutherska arvet gick till hänsynslös ofördragsamhet mot alla annorledes
tänkande och därvid starkast vände sig mot kalvinismen; i Karls hållning
vädrade man redan en fördold dragning åt kalvinistiskt håll, som kunde
bli farlig. Denna riktnings mest agitatoriska kraft, Angermannus, kom
emellertid ej hem till mötet, och det blev Stockholmsprofessorerna, som
togo ledningen och därmed kommo att bestämma Sveriges religiösa historia.
Vid mötets början förklarade det sig enhälligt »vilja förbliva vid Guds
rena och saliggörande ord» som den främsta religiösa normen. Som rätta
vittnesbörd om bibelns lära erkändes naturligt utan diskussion de tre äldsta
symbola. När rikskanslern Nils Gyllenstierna å hertigens och rådets vägnar
frågade, om prästerna också ville hålla sig till Augsburgska bekännelsen eller
till gamle ärkebiskop Lars’ religion, svarades härtill, att de ville hålla sig
till båda två. Som auktoritativ tolkning av den Heliga skrifts sanna lära
antogs alltså trosinnehållet i Kyrkoordningen 1571 med dess återgivande av
den svenska lutherdomen från Gustav Vasas tid. Beträffande Augustana var
den bristande kännedomen om dess innehåll ännu så stor, att det befanns
nödigt att under en veckas tid genomgå densamma artikel efter artikel,
varvid ordföranden Botniensis’ lärdom, takt och klokhet voro av utomordentlig
vikt. Mötet enades så om att förklara denna som uttryck för bibelns
sanning. Karls biskop i Strängnäs tillade, att man icke kunde underskriva
någon annan efter Augustana tillkommen bekännelseskrift, d. v. s. att
Konkordieboken avvisades. Slutligen »lovade alla samtliga, riksens herrar,
biskopar och gemene präster sig vilja bliva vid allt det som författat är i
Augsburgska bekännelsen, i alla sina livsdagar, och där det trängas skulle,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
