Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kyrklig rådgivare åt
regeringen, talman i
prästeståndet och chef för
rikets största stift. 1
åtskilligt påminner han om
gamle ärkebiskop Lars,
reformatorn. Vi möta hos
honom samma förmåga
av anpassning utan att
pruta på sin övertygelse
och samma förmåga att
använda näbbar och klor,
när samvetet bjuder att
ta i med kraft. Det var
en avspegling av sig själv,
som Kenicius gav, när han
på prästmötet 1614
förmanade sina präster, som
voro utsatta för hot från
de mäktiga i socknarna,
om de icke föllo undan:
En representant för en Idgkyrklig prästerlig opinion mot
de biskopliga maktsträvandena var teologie professorn i
Uppsala och till sist utnämnde biskopen i Strängnäs
Laurentius Wallius. Med ärkebiskopen och kollegerna
låg han i en ständig fejd — personliga motsatser
spelade också in. J621 skrev Wallius i ett brev till
Oxenstierna: »Ärkebiskopen och de med honom åro förakta
mig extreme, icke till ett ord med mig talandes, ja ock
icke helsandes, varest vi församloms in templo, conviviis
eller comediis». — Samtida oljemålning av okänd
konstnär. Gripsholm.
vilket, möjligen gentemot Baazius (se ovan), vill visa, hur bra en
biskop kan vara. Utan att nämna något namn eller årtal men tydligen
åsyftande Kenicius berättas där, hur en stadsförsamling ville bli av med sin
kaplan på grund av dennes bestraffande och personligt inträngande
predikningar. Efter en omsorgsfull undersökning ställde sig biskopen helt på den
obefordrade prästens sida. Vi kunna ock av handlingarna se, att kaplanen
nog var en glödande väckelse- och botpredikant men ej använt sårande
»I skall intet vara rädda
för vrede, när I haven rätt
uppå stå».
Ett särskilt kapitel
förtjänade ärkebiskopens
förhållande till sina präster.
Genom en tillfällighet har
bevarats ett skillingtryck
från Gustav Adolfs tid,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
