Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för varje särskild stad däri inrymma så mycket som möjligt av stadgans
nya och ledande synpunkter. Även därvidlag stannade det dock vid blotta
ansatser.
Man kan fråga sig varpå det berodde, att denna stort anlagda
reformpolitik till synes rann ut i sanden. Delvis sammanhängde det säkerligen
med stadsborgarnas allmänna motvillighet mot alltför omvandlande nyheter
i stadsförvaltningen och kanske särskilt deras fruktan för det nya
programmets alltför långtgående ekonomiska konsekvenser. Man har även
framhållit, att Gustav Adolfs krig skulle kommit hindrande i vägen för
genomförandet av den stora reformplanen i det svenska stadsväsendet.
Kanske planens misslyckande dock djupast berodde på att man hade en
viss känsla av att nya idéer lågo i luften, vilka syftade ännu högre —
idéer, som åsyftade en reform av själva riksstyrelsen och riksförvaltningen.
Att man sålunda avvaktade en reform från toppen, av riksstyrelsen med
dess underorgan, innan man grep sig an med att reformera städernas
styrelse och förvaltning. En sådan riksreform skulle icke låta vänta länge på
sig, och vad den betydde för rikshuvudstaden Stockholm och därigenom
medelbart för de svenska städerna i allmänhet blev med tiden uppenbart.
Det skulle emellertid också visa sig, att flera av grundtankarna i »1619
års stadga om städernas administration» ägde livskraft för lång tid framåt
och tryckte sin prägel på utvecklingen.
Till att börja med såg det visserligen föga hoppfullt ut. En
stadshistoriker, som ägnat 1619 års stadga ett ingående studium, säger: »Många och
välbyggda städer, rikt populerade med driftiga köpmän och skickliga
hantverkare — detta var nästan det enda verkliga kriterium på välstånd, som
den tongivande åskådningen erkände. Här ligger förklaringen till det
oproportionerligt stora intresse, den aldrig tröttnande omvårdnad och de
lukrativa privilegier och förmåner, som statsmakten slösade på den relativt
fåtaliga och i mycket efterblivna stadsbefolkningen. Stadspolitikens resultat
emotsågos med alltför högt spända förväntningar. Det är som om man inte
ville se verkligheten fullt så torftig som den var. De sköna och välbeställda
städerna visade en envis obenägenhet att flytta över från drömmens till
verklighetens värld. Därav irritationen, därav alla snubbor och hårda ord
mot rikets borgerskap» (Folke Lindberg).
Det heter: den man älskar den agar man. Om detta är sant, visade
statsmakten i så fall en brinnande kärlek till de små svenska
stadssamhällena. Ty hårdare admonitioner från överhetens sida gentemot städerna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
