Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
borgerskapet torde man få leta efter. Vi kunna här anföra ett
karakteristiskt exempel. Vid riksdagen 1629, då konungen var frånvarande, fattade
borgarståndet mod, ehuru det annars just inte utmärkte sig för någon
nämnvärd stridbarhet, och gav i sitt svar på konungens proposition uttryck åt
ett starkt missnöje med de tryckande krigsbördorna. Det hela framlades i
en form, som ytterligare ökade rådsherrarnas harm. Men så fick också
borgarståndet svar på tal. Odhner säger: »Rådets ovanliga ’replica’ är full
af bitterhet, för att icke säga otidigheter, och utmärker sig vida mer än
ståndets svar för ett ohyfsadt språk».
Efter en skarp admonition till borgarståndet för dess tilltag att vilja
diskutera konungens utrikespolitik, därvid ståndet t. o. m. vågat beröra
hans religionspolitik, söker rådet punkt för punkt gendriva ståndets svar
i övrigt. Rådet understryker bl. a., att såväl uppstäder som stapelstäder
fortfarande hade sina fria handelsområden. Konungen hade, heter det,
underlagt Sveriges krona stora delar av Östersjöområdet från
Ingerman-land till Preussen, från Finland nästan till Kassuben och sålunda givit
handeln varest »kostelige lägenheter äre, hela sjösidan utåt». Men då de svenska
borgarna »icke ides acceptera dem eller vete, ej heller vele lära bruka dem»,
komma utlänningar från olika håll och taga bort dem. »Och vad är den
contribution värd som borgerskapet så högt oppmussa [ = göra väsen av] ?
Där finnes ju en liten stad utländes som och nu är i K. M:ts värjo, som
allena mer utgiver i kon tribution än alle städer i Sverige». Med dräpande
ironi säger rådet om borgarståndets påpekande av att de förnämste och
äldste bland borgerskapet dö bort och de unga från början bli betungade
och utarmade, att det beträffande de förstnämnda »är ju Guds verk och
naturens lopp och kan av ingen potentat mer skaffas böter uppå, än det
vanligtvis är för något herredagsbesvär att anbringas». Vad åter angår att
de unga utarmas, »kan vara sant om en hop lättingar, som intet ides tjäna
en annan ärlig man och vele ej heller lära ernära sig själve, utan stå på
torget om dagen och tugga solskin» eller taga sig en bettlarenäring före,
som varken de själva, staden eller riket är tjänt med.
Rorgarståndet hade också, kanske i en väl amper ton, gjort sina
anmärkningar i den viktiga men ömtåliga frågan om dem, som bosatte sig
i städerna men inte ville underkasta sig borgerliga plikter och skyldigheter.
Vad nu dessa beträffade, som levde av sin besoldning, landsinkomst eller
lön, framhöll rådet, att det ju var till borgerskapets nytta och stadens
prydnad. Det var ju helt tydligt, att borgarna voro avundsjuka på dem, »som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
