Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av utländska, enkannerligen tyska, organisationsformer. Kritiken härvidlag
framfördes med skärpa från olika håll.
Förhållandena här voro emellertid rätt komplicerade. Från de styrandes
sida hade man försökt monopolisera hantverket som en stadsmannanäring.
Man hade redan i 1619 års stadga om städernas administration utsträckt
»bannmilen» till ett område av fyra mil kring städerna, där inga
lanthant-verkare eller »gångande ämbetsmän», som de kallades, skulle få finnas.
Karl IX var redan som hertig nitisk för genomförandet av hantverkets
urbanisering. Men ännu långt fram grep man till drastiska åtgärder i detta
syfte. Sålunda utfärdades 1640 en kunglig befallning till en mängd
rörsmeder med familjer i Örebrotrakten att överge hus och hem och bosätta
sig i staden. Då det kungliga maktspråket inte genast vann efterföljd,
ut-skrevos 25 av rörsmederna till knektar. Det hjälpte: smederna sålde sina
hemman till anhöriga och flyttade in till staden. Samtidigt fick
landshövdingen i Västerås fullmakt att i samma syfte fördärva och ödelägga
smedernas verkstäder, ifall de tredskades. Tvångsåtgärderna hjälpte delvis.
Åtminstone hade borgmästaren i Örebro redan 1642 tillfredsställelsen att
för regeringen kunna förklara, att han redan »med skäligt tvång» dragit
in i staden 60 hantverkare och ökat hushållens antal med 600 av
faktorismederna.
De styrande lade i övrigt en synnerlig vikt vid hantverkeriernas
upphjälpande. Sålunda yttrade Kommerskollegium 1663: »Först och för all
ting är rådeligt man med makt arbetade därpå, huru landet måtte kunna
giva flera varor ut än det emottager, ty såsom av det förra lyser
förmögenhet, så utvisar det senare landsens tarv och fattigdom. Nu är Sverige .. .
rikt och ymnigt i sig självt nog, men felen sticker i kulturen och varornas
utarbetande; fördenskull sätta vi såsom en källa eller ursprung till handel
och negotie, hantverken, och att dem kunna nå, folk och förlag». Man
åsyftade därmed en »myckenhet av hantverk och ämbetsmän» till
befordrande av en förmånlig handelsbalans. Då hantverket främst skulle vara
en stadsmannanäring, borde sålunda exempelvis bönderna förvärva dess
produkter i städerna.
Man förstår sålunda, att städernas hantverkare icke blott höllo fast vid
sina skråorganisationer utan snarast ville ha dem ytterligare utbyggda till
skydd mot illojal konkurrens. I den sistnämnda inbegreps då naturligtvis
den aldrig vilande striden mellan skråorganisationen och »bönhasarna»
eller »bönåsarna», d. v. s. fuskarna eller de icke yrkesutlärda, i varje fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
