Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mästare, som skulle hålla
brandsyn och uppsikt
över brandredskapen etc.
Brandvaktshållningen gick
i ordning från gård till
gård. Utkik hölls genom
tornväktare, i Stockholm
från ett särskilt vårdtorn å
Brunkeberg, i exempelvis
Uppsala från rådhusets
»vårdtorn», i andra
stadssamhällen från något
kyrktorn etc. Då
vattenledning ännu saknades i
städerna och
brandredskapen voro ofullkomliga
samt en yrkesbrandkår
uppstod först sent på
1800-talet, är det givet, att man
ofta stod ganska
handfallen inför en farligare, mera omfattande eldsvåda. Särskilt förödande blevo
eldsvådorna ofta i småstäderna, som bestodo så gott som uteslutande av
trähus. Men även på malmarna i själva huvudstaden, där stenhusbebyggelsen
var mera gles, kunde elden härja nog så ödesdigert. En septembernatt 1652
bröt sålunda elden lös hos en bagare vid Jakobs kyrka på Norrmalm — enligt
uppgift genom tjänstefolkets försummelse — och spred sig våldsamt utefter
östra delen av Brunkeberg. Något hundratal hus skulle därvid strukit med,
däribland även några stenhus. Som ofta var det kanske bristen på
organisation, som mest försvårade släckningsarbetet. Johan Ekeblad ger i ett brev
en intressant bild av drottning Kristinas uppträdande vid nyss berörda
tillfälle. Han skriver:
»Soldaterna under gardiet hava gjort det bästa att hjälpa släcka.
Dess-förutan hava ock inga många varit, som hava tagit sig det an, utan voro
mycket mer komna till se på. Vilket hennes majestät så högt förtrutit
haver, att hon själv red allestans ikring med en commanderstav i handen och
haver varit träfflig misslynt på borgmästarna och rådet samt flere av
con-dition, som inga bättre ordre skaffat hade. Är ock så ivrig blevin, att hon
På Brunkeberg låg vårdtornet, där tornväktare dag och
natt höll utkik över staden och varje timme med högan
röst ropade ut vad klockan var slagen: på kvällarna
klämtade han vård i tornklockan, och det var tecknet
för värdshusvärden att släcka ljus och slä igen för
dagen. »Jeppe på Berget» skulle emellertid också ge
brandsignaler vid vådeld; på signalmasten hängde han
flaggor, han lät skjuta med kanonerna, som alltid stodo
laddade vid tornets fot, och var det mörkt, tände han
signallyktor. Signalerna voro olika för olika stadsdelar,
för att stadens befolkning genast skulle veta, var elden
var lös. — Lavering av okänd 1700-talskonstnär.
Kungliga biblioteket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
