Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke allena dem hårt tilltalade, som icke hulpo till att arbeta, evem det
var, utan haver några med staven forfulgt, tvingandes dem till att intet
stå fåfänge.»
Att personligen deltaga i eldsläckningsarbetet tycks för övrigt
åtminstone i Sverige varit ett kungligt prerogativ, utövat hl. a. av Karl XI och
ännu av kungligheten under Karl XV:s tid.
Endast spridda drag ha här kunnat givas av det synnerligen rika ämne,
som betecknas av stadsbild och stadsliv under 1600-talet i Sverige. I det
stora hela levde stadsinvånaren ett strävsamt liv, i de breda lagren ofta
bekymmersamt nog. De enkla borgarna voro i många fall i de smärre
städerna egentligen blott bönder eller, som i de små Norrlandsstäderna,
fiskare, men i motsats till dessa båda samhällsgrupper därutöver kringgärdade
och tryckta av hela det för stadsväsendets organisation egna, rikt utbildade
system av lagar, förordningar och bestämmelser, som skulle bära upp och
ytterligare utveckla detta stadsväsende. Handel och hantverk gav sin
utkomst, ofta knapp, åt andra borgare. Av övriga samhällsklasser, adel och
präster, fanns ju alltid den sistnämnda åtminstone i någon utsträckning
representerad även i småstäderna. Av s. k. ståndspersoner, den bildade
medelklass, som icke gick att pressa in i den gamla fyrståndsindelningen,
funnos dock ej många i de små ordinära städerna. Lärdomsstäderna hade
visserligen sin lärarpersonal, men »skolstaten» stod ju ännu i beroende av
kyrkan, och lärarna kände sig mera höra prästerskapet än borgarna till.
Från de sistnämndas gemenskap voro de för övrigt uteslutna redan genom
de alldeles särskilda bestämmelser, som gällde för burskap som borgare.
Men detta hindrade inte att herrar »pædagoger» själva levde ett högeligen
borgerligt liv, kanske i vissa fall ännu knappare än det småborgarna levde.
Den vanlige stadsinvånarens livsföring var enkel, några djupare
bild-ningsbehov hade han inte. Kyrkan var ännu i mångt och mycket hans
auktoritet, och han fördrog dess tvång såsom ett uttryck för själva
stats-auktoriteten, laglydig som han var, även om han kunde reagera mot i hans
näring alltför starkt ingripande påbud från högre ort. Som förut här
påpekats utbildade sig dock vid periodens slut ett mera samlat borgerligt
ståndsmedvetande, som tog sig uttryck även i riksdagsrepresentationen. Den
högsta sociala kulturen, om också icke alltid den högsta bildningen,
representerades givetvis av adelsståndet, särskilt högadeln. Dess åtminstone före
Karl XI :s reduktion stora ekonomiska resurser, dess förtrogenhet med ut-
Sv. folket genom tiderna IV. — 13.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
