Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller för ett avbrutet piskskaft, överallt kan man mellan raderna utläsa
en till snålhet gränsande sparsamhet från kronans sida och självskrivna
krav på allmogens offervillighet. Tidens gängse uttryckssätt vittna om en
allmän fromhet och nedärvd vördnad för frälse ätter. Stundom finner man
i marginalen till rullor och avlöningshandlingar korta anteckningar, som
i sin kärvhet och enkelhet ge inblick i den enskildes tankegång och
stäm-ningsliv. Då Varbergs stad på morgonen den 28 augusti 1565 stormades av
svenskarna, grep Lasse Skräddare, som var gemen hakeskytt vid Västgöta
fotfolk, under striden en dansk fana, som konung Erik sedan inlöste för
400 mark. För denna betydande summa skulle den fattige knekten kunnat
leja en annan karl i sitt ställe och förskaffa sig ett hemman för vad som
blev över. Men Lasse Skräddare köpte häst och rustning och blev ryttare
vid Olof Stakes fana. Mer vet man icke om denne man, men man anar
hans fosterländska framåtanda.
Längre, sammanhängande skildringar av vardagen under fanorna
saknas naturligt nog i de samtida handlingarna. Men ur de spridda notiserna
kan man hopfoga en och annan bild, och en sådan, hämtad ur fejden
mellan hertig Karl och konung Sigismund, följer här.
EN STUND MED KNEKTARNA.
Det är en av de sista dagarna i augusti 1598. Råg och korn äro redan
bärgade på böndernas gårdar i Östergötland. Men tiden är ond, och
snart vet ingen mer, om de ryttarhopar, som på klena hästar en efter annan
dragit mot Söderköping, äro hertigen trogna eller ämna sluta sig till den
krigshär av värvade tatarer, ungrare, hejdukar och kosacker, som den
katolske konungen fört mot riket från Danzigs hamn.
Där något varit att skåda, har folket löpt till, och väl har någon
ungersven tagit mönsterskrivarens handpenning och skaffat sig kost och
undervärja för att tjäna i roten. Men de, som något besitta, ha sett om
regelbommen till visthusboden och över steniga stigar drivit boskapen till
undangömda skogsbeten.
Nikolaus von Wittenberg heter hövitsmannen för den fänika Västgöta
fotfolk, som vid middagstiden nalkas några gråa gårdar, vilkas låga,
timrade uthus till mesta delen synas ha täta torvtak. Han är ett gott stycke
framför knektarna på den leriga vägen och sänder den flinkaste av sina två
mönsterjungar att befalla bonden fram till sin stigbygel. Ett vänligt och ned-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
