Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låtande ord säger han gärna den åldrade odalmannen, vilken väl vet, vad
som kan vederfaras den, som ej står redobogen att öppna sin stuga åt dem,
som äro farna i hertigens ärenden.
Så stor är ej den knektehop, som närmar sig, kanske högst 200 man,
ty många blevo ju hemma med tredska, när fänikan ryckte upp från
Gä-sene, Ås och Kind härader i Västergötland. Sedan tidigt på morgonen ha
knektarna tågat fram såväl på smala och torra skogsstigar som på den
stora, leriga, odikade forvägen. Till en början ha de gått samlade, så länge
fänikans fyra trumslagare låtit höra sina slag och virvlar. Men många ha
blivit efter för de tunga bördornas skull, och fastän de väl åter kommit i
hop framför några av vadställena, vandra de nu i små grupper med stora
avstånd. Rotmästarna söka hålla männen tillsammans. De äro ock närmast
ansvariga för att ingen under vägen sticker sig undan.
Medan hövitsmannen, lutinanten och fänikedragaren låta giva sig bröd
och fetalie i bondens stuga och bli fägnade med skummande starköl, får
det ringare befälet hållas med knektarna ute på tunet. Där börja de nu
samlas, skäggiga de flesta och gamla många. Kvartermästarna, som något
märkas bland mängden, ge rotmästarna besked, varest hillebårder och
spetsar skola ställas i rader, men de knektar, som ha hakar, skola ha dem
hos sig, där de välja sitt nattläger.
Det dröjer länge, innan föreren är att vänta med de små enspända foror,
på vilka knektarna föra tunnor med bröd och torkat kött. Under tiden ha
männen på tunet samlats i grupper och börjat förtära fetalie ur de
skinnsäckar och taskor, de bära under sina vida livkläden. Men de, som ännu
haft några mark eller örtuger i läderpungen, ha gått samman om att låta
bondens hustru sjuda ett stycke av årsfläsket från visthuset och ge sig en
stånka öl ur källaren, medan de vänta. De flesta få dock släcka sin törst
ur träkaret vid brunnen.
Inne i kammaren, dit fänikedragaren burit den stora och kortskaftade
fanan, vars hoprullade sindelduk skyddas av ett linkläde, har hövitsmannen
låtit kalla till sig några av bönderna i granngårdarna för att med stöd av
ett i Skara underskrivet brev kräva ut de vagnar och fria hästar, som
föreskrivet är. I morgon skall fänikan stå still, men foror och hästar skola
ställas till städes liksom ock säkra vägvisare. Och när allt är handlat,
skriver han sitt namn och sätter signet på den sedel, som mönsterskrivaren med
van hand har utfärdat att lämnas fogden till bekräftelse. In komma
kvartermästarna och ge besked om de knektar, som ännu ej kommit fram, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
