Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
överraskning. Med sin alltjämt obesegrade högra flygel stormade han fram
mot Pappenheims ryttare, som veko och grepo till flykten. Snart var det
kejserliga artilleriet taget. Stöten slogs ut, och i flank och rygg träffade den
Tillys fotfolksbrigader, vilka nu blivit så hopträngda, att de förlorat all
manöverförmåga. Segern var konungens. Av truppslagen tillkommer äran
i hög grad rytteriet. Stor del i framgången hade även de
musketeraravdel-ningar, som på båda flyglarna voro uppställda mellan ryttarkompanierna
och med sin verksamma eld understödde dem i striden. Men det blev ej
blott dagens seger på stridsfältet. I Europa skedde en omvärdering av
svenskt krigsfolk, svensk fältherrekonst. Konungens oansenligt klädda
knektar och ryttare hade slagit stolta och välstofferade tillyaner. De hade vunnit
seger genom disciplin, eldkraft, rörlighet och samverkan. Konungens
stridsledning hade visat sig överlägsen Tillys. Medan den kejserlige fältherren
redan från slagets början låst fast sig vid en stel stridsplan, hade Gustav
Adolf och hans generaler smidigt anpassat sina handlingar efter stridens
växlingar och lägets krav.
Segern var ingen slump. Den var resultatet av målmedvetet arbete, av
svensk offervilja. Den hade sprungit fram ur den krigsorganisation, som
konungen skapat, och ur det allmänna förtroendet till konungens person.
En rad av lysande segrar under återstoden av Vasatiden skulle befästa den
svenska krigsmaktens anseende och skapa förutsättningen för ett svenskt
stormaktsvälde.
Två pukslagare. — Rödkritsteckning av J. F. Lemke. Nationalmuseum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
