Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett vägparti med ett värdshus etter »rastestuga med en milstolpe, som drottning Kristina
låtit iordningställa till de resandes bekvämlighet». — Laverad pennteckning i en skissbok
av Mathias Palbitzki. Nationalmuseum.
FÖRBINDELSELEDER INOM LANDET OCH MED UTLANDET
AV GÖSTA BERG.
När en främling färdades till stormaktstidens Sverige, skedde det nästan
alltid sjövägen. Det var naturligt med hänsyn till landets geografiska
belägenhet och de politiska förhållandena. Men sjöns företräde som
förbindelseled länder och bygder emellan var också något som redan gått
medeltidens människor i blodet och som kanske inte i ringa grad berodde
på den trots allt större tryggheten till sjöss till liv och lem.
Ändå var det inte obetydliga strapatser, som den till Sverige destinerade
resenären var utsatt för, i varje fall om han ville söka sig fram till landets
huvudstad. Mycket berodde naturligtvis på årstiden. Det fick den franske
legationssekreteraren Charles Ogier, medlem av en ambassad, som sänts
till vårt land av Richelieu, erfara, när han i november 1634 skulle pröva
en sjöresa från Kalmar till Stockholm. När han på kvällen av resans första
dag stod och filosoferade om hur härlig en sådan resa kunde vara och hur
rörligt och välbyggt fartyget tedde sig, just då började det blåsa. Man var
mitt i öppna sjön och vågade inte nattetid nalkas Älvsnabhen,
skärgårdens första utpost. På natten blev det en väldig storm och därmed panik
bland passagerarna. Följande dag och natten därpå fortsatte den envisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
