Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Linnekrage med reticellaspets, som uppges ha burits av Gustav 11 Adolf vid hans besök i
Augsburg 1632. Konungen uppvaktade vid ett tillfälle — enligt en till kragen fogad
uppgift — stadens skönhet och blev därvid närgången; då flickan värjde sig, råkade hon riva
hål på majestätets krage, som därpå förärades henne. — Av formen att döma är kragen
dock c:a tio år äldre än vad anekdoten avser. — Statens historiska museum.
Men porträttens dokumentvärde varierar. Vi få använda dem med en
viss försiktighet. Just den konstnärliga tidsstilen — eller rättare: den
speciella porträttstilen — kan vara ägnad att vilseleda eller hindra oss.
Inskränkningen gäller dock icke de få originalporträtten från 1500-talet, vilka äro
trovärdiga, och i allmänhet ej heller målningarna från 1600-talets förra
hälft. Förvisso äro dessa inte alls märkliga som konstalster, men
sakligheten i dräkternas avbildande är omisskännelig. Detta gäller mästare som
Jacob Elbfas och Cornelius Arendtz, för att blott ta de två längst
verksamma; betraktat från denna synpunkt, blir deras torrt detaljerande manér
till fordel. Svenska hem och kyrkor innehålla många målningar från denna
tid, likaså samlingen på Gripsholm. På Skokloster hänger en serie strama
helfigursbilder från 1623—24 av Herman Wrangels officerare; de visa icke
några svenska anleten men berätta i all sin konstlösa kärvhet en hel del om
den militära dräkten vid Gustav Adolfs arméer. Och så vidare.
Ännu Kristinatidens porträtt kunna lämna tillförlitliga bidrag, t. ex.
David Becks holländskt sakliga målningar. Därefter förändrar sig
helhetsbilden. Visst finns det även från karolinsk tid en del goda dräktbilder, men
ur flertalet porträtt talar en ny anda, barockens formupplösande språk, till
förfång för exaktheten. Även där man i det stora hela är något så när rea-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
