Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rådet sopades rent från medeltida hinder och
restriktioner i avseende på östhandeln, och vägen till
Ryssland låg öppen för alla. Det gamla påståendet, att
tsar Peter, när han erövrade Sveriges provinser söder
om Finska viken, »slog upp ett fönster mot Europa»,
är fullständigt missvisande, i den mån det avser
Rysslands handelsförbindelser med Västeuropa.
»Fönstret mot Europa» hade redan Sverige slagit upp på
vid gavel.
Det var icke blott korporationer, privilegier och
samhällsförhållanden, som den svenska överheten
sökte anpassa efter sina syften. De nya
undersåtarna togos mycket snabbt i svensk tjänst, och det
fordrades därvid, att de, oberoende av nationalitet
och provinsiell härstamning, skulle tjäna det svenska
riket och dess intressen. I stor utsträckning lyckades
man också härmed. I de svenska arméerna kämpade
östhaitiska officerare med glänsande tapperhet och
obrottslig trohet. Många östbaltiska adelssläkter
försvenskades, uppgingo i den svenska adeln och gjorde
sitt nya fosterland stora tjänster på olika områden.
Några av de mest berömda ätterna på Sveriges
riddarhus, Wachtmeister, Wrangel och Wrede, ha sitt
ursprung i Estland och Livland och vittna ännu i
dag om det krafttillskott förvärvet av dessa
provinser innebar. Men korporationsandan med dess
sär-strävanden, dess ovilja att underordna sina intressen
under rikets krav levde dock kvar och fick uttryck i
det livländska ridderskapets kapitulation för de ryska
erövrarna 1710.
Ester och letter tala om »den goda svenska tiden»
och mena därmed, att denna tid innebar en lättnad
i de underkuvade östbaltiska folkens tunga tillvaro.
En av de bägge rektorsspiror av delvis förgyllt silver (nu starkt
skadad men restaurerad), som utfördes av guldsmeden Christian
Holst (Hollste) i Riga till Dorpatuniversitetets invigning den 15
oktober 1632. — Nu i Statens historiska museum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
