Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ägde en viss uppsiktsrätt över kyrkans tjänare, eftersom de ju voro hans
undersåtar, men att kyrkan i sina inre livsfrågor måste vara fullt
självständig. I statens intresse låg det å andra sidan att kunna kontrollera den
kyrkliga förvaltningen och sålunda jämställa biskopar och präster med andra
ämbetsmän.
Ute i de olika stiften hade biskoparna sökt avhjälpa bristen på
enhetliga rättsnormer genom att utfärda stadgar, var och en för sitt stift. Dessa
stadgar ägde emellertid olika karaktär, skapade som de voro av
självständiga stiftsherdar. Utvecklingen inom kyrkan i stort blev fördenskull långt
ifrån likformig. Behovet av en enhetlig kyrkolag blev allt mera skriande.
Genom Karl XI :s personliga ingripande togs kyrkolagsfrågan upp på
allvar efter enväldets genombrott. Vid 1(582 års riksdag fick prästeståndet
i uppdrag att skyndsamt utarbeta ett förslag för att —- som det heter i den
kungliga föreskriften — »en ifrån så långlige tider tillhaka efterlängtad och
förbättrad kyrkioordning uti dess rike en gång måtte kunna komma i
dagsljuset». Resultatet av prästeståndets arbete blev ett nytt kyrkolagsförslag,
som byggde på de tidigare under 1 (500-talet utkomna och som sökte
tillvarataga kyrkans intressen genom att hävda de religiösa och kyrkliga frågornas
egenart.
Emellertid gick lösningen i en helt annan riktning än den, som
prästeståndet föreslagit. Ständerna hade vid samma riksdag avhänt sig sin
lagstiftningsrätt, och envåldsmonarken var ej sen att taga hela kyrkolagsfrågan
i egna händer. Han lät omarbeta förslaget så, att alla dogmatiska
uttalanden sorgfälligt utmönstrades och kyrkans självbestämningsrätt inskränktes.
Det var framför allt konungens förtrogne medhjälpare hovkansleren Eric
Lindschöld, som i sista hand satte sin prägel på kyrkoordningen.
Den 3 september 168(5 fastställde Karl XI officiellt den nya kyrkolagen.
När ständerna någon vecka senare samlades till riksdag, stodo de inför ett
fullbordat faktum. De fingo nöja sig med att uttala »en särdeles hugnad»
(som det heter i riksdagsbeslutet) samt förklara, att de »densamma för en
lag antaga, oss och våra efterkommande till hörsam efterföljd».
Prästerskapet sökte ge uttryck åt sitt missnöje, men all opposition nedtystades av
ståndets talman, ärkebiskopen.
I kyrkolagen hade icke intagits några bestämmelser om domkapitlen och
deras verksamhet. I stället utkom en särskild stadga därom i »Förordning
om rättegång i domkapitlen den 11 febr. 1687». Denna förordning kom
sedan att i stort sett gälla ända fram till den nya domkapitelslagen av år 1936.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
