Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stiernhielms, Rudbecks
och Hiärnes mångsidighet
är vorden namnknnnig,
och vid deras sida skulle
kunna ställas många
andra, väl ej deras likar i
geni men dock i
vidsträckta och djupgående
kunskaper. En Johan
Bilberg, för att ta ett nu
nästan glömt namn, började
som matematiker och
filosof men var också
kännare av klassiska språk
och slutade som teolog
samt blev sedermera
biskop. Och Olof Celsius
var först adjunkt i
filosofi, blev därefter
professor i grekiska, sedan
i orientaliska språk,
slutligen även i teologi; dessutom var han en synnerligen framstående
botanist och därtill runforskare.
Det saknades sålunda inte omfattande lärdom. Sämre beställt var det
med det vetenskapliga författarskapet. Det kostade pengar att trycka böcker,
och avsättningen var ringa. Och än mer betydde nog den allmänna
inställningen till vetandet. Tiden var inriktad på att samla material och beskriva
det, mindre på att bearbeta det i målmedveten strävan att vinna nya
forskningsresultat. Auktoritetstron hade starkt grepp över sinnena — »noviteter»
voro skadliga. Bemödandena kommo därför att gälla sammanställningar
och kommentarer av vad utlandets store hade lärt, endast mera sällan att
självständigt gå vidare. Den härskande teologiska ortodoxien skänkte heller
ingen uppmuntran åt en fri vetenskap. Lika litet tillät den politiska
diktaturen några slutsatser, som kunde äventyra statssystemets fasthet. Censur
är vetenskapens dödsfiende, men ingen tid i vår historia har mer än den
karolinska varit en censurens guldålder.
Ett av boktryckaren Henrik Keyser II 1691 utgivet
stilprov, från vars sista sida detta träsnitt hämtats,
ådagalägger, att den Keyserska officinen var väl rustad och
gott kunde tävla med sävål inhemska som utländska
tryckerier. Träsnittet visar en av de nio pressar, som
voro i gång i hans tryckeri. Det ger även vid handen,
att boktryckartekniken vid denna tid icke väsentligt
skilde sig frän förfaringssättet på 1500-talet (jfr bilden
i bd 3, sid. 185). Det var Keyser, som påbörjade
tryckningen av Karl XII:s bibel; färdigtryckt blev den först
av Keysers faktor J. E. Balduin.
Sv. folket genom tiderna V. — 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
