Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sysslade han också med matematik, mekanik och astronomi — ett arbete
om metallprobering hör till de få av hans vetenskapliga skrifter, som
under hans egen tid nådde trycket. På 1650-talet åter upptog han på allvar
sina filosofiska studier. Sina meningar framlade han i en mängd utkast,
som han aldrig hann slutföra och som först i våra dagar blivit publicerade.
I en anekdotsamling »Mål-ro eller Ro-mål» har Stiernhielms lärjunge
och vän Samuel Columbus upptecknat en del strödda minnen av den
beundrade mästaren. »En gång», berättar han bl. a., »kom jag till honom,
då han satt helt omringat med böcker och utbrast med hel fröjdigt gemöte:
Quam dulce est sapere! [Huru ljuvligt att förstå!]». I denna situation ha
vi forskaren Stiernhielm tagen på kornet med hans impulsiva glädjeutbrott
över att vidga sitt vetande och skåda djupt in i tingens sammanhang.
Samma medryckande forskarglädje utstrålar hans vetenskapliga arbeten.
Det är den som gör, att man än i dag, hur främmande man än står hans
metoder och ståndpunkter, dock måste fascineras av vad hans skriver.
Också som filosof är han inspirerad och inspirerande. Att han ledes av
gudomlig ingivelse, när han söker utspana naturens och historiens
hemligheter, är hans förvissning. I full överensstämmelse med sitt skaplynne
drages han därför främst mot de mera mystiskt orienterade strömningarna i
tidens tankeliv.
»En ny filosofi bringar jag i ljuset och ändå den allra äldsta, Zoroasters,
Hermes’, Moses, till en del också Platos» — så börjar Stiernhielm ett utkast
till dedikation av ett arbete, som han tänkt tillägna Karl X Gustav.
Uttalandet visar hän mot renässansens nyplatonism. För denna var forntidens
vise tänkare, en Moses, en Hermes Trismegistus och andra, förmedlare av
en ursprunglig gudomlig uppenbarelse gemensam för alla folk, den s. k.
uruppenbarelsen. Denna enda sanna filosofi hade sedan på olika sätt
miss-förståtts och uppblandats med falska läror; renast återfanns den i senare
tid i Platons skrifter. Till dessa meningar anslöt sig Stiernhielm, liksom
han också var påverkad av den tyska renässansens naturfilosofiska
spekulation med dess starkt mystiska grundkaraktär. Men även från andra
håll hämtade han byggnadsstenarna till det Vishetens tempel, som han
drömde om att kunna uppföra. Han tog sålunda intryck av den antika
atomistiken, sådan den under det sistförflutna århundradet förnyats av
bl. a. Giordano Bruno. Och givetvis behöll han mycket av den aristoteliska
världsbilden, hur skarpt han än vände sig mot Aristoteles och dennes
lärjungar, stämplande dem som grälmakare och utdömande deras ordklyverier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
