Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hielm övergick Columbus
från latindiktning till en
diktning på modersmålet.
Ett av hans första verk
var ett arrangemang av
Hercules till balettext,
»Spel om Herculis
Vägval», med nydiktade
lyriska partier. Och sin
första samling dikter kallade
han »Odae Sveticae», en
titel av samma art som
Musae Suethizantes
även den svenska lyriken
skall nu behärskas av de
verkliga sånggudinnorna.
Likaså är det Stiernhielms
språkpatriotism, som ligger under Columbus’ arbete »En svensk
Ordesköt-sel», en serie ofullbordade anteckningar i språkvårdsfrågor, som blivit av
stor betydelse för kännedomen om 1600-talets språkbruk.
Trots detta starka beroende av Stiernhielm var dock Columbus i många
avseenden en från honom väsensskild natur. Framför allt var han av vekare
kynne. Hans verklighetsglädje var mindre robust, hans känsloliv finare
nyanserat. Detta återspeglas tydligt i hans dikt, som alldeles saknar
Stiernhielms kraft och tyngd. I gengäld kan hans vers vara mjuk och melodisk
som ingen annan vers under århundradet. Den förfinade mottaglighet för
sinnesintryck, som detta låter förmoda, röjer sig också i
människoframställ-ning och naturskildring. I »Herculis Vägeval» bryter sig sålunda mot de
Stiernhielmska figurerna med deras grova drag och stojande livsglädje en
ny typ, »Lustvin» (d. v. s. Lust-vän), med mera kräsen smak. I en sång,
vars välfunna rytm ger intryck av sirlig dans, sjunger han om det vackra,
som sinnena kunna få ut av livet:
Ingen må mig det förneka, att jag vackert älska må.
Vackra roser, vackra liljor leker ögat gerna på.
Vackra seder gör jag heder,
vackra later, vackra dater,
vacker fogel, vacker fjäder,
vacker flicka, vackra kläder.
En okänd hand har på baksidan av titelbladet till en
1650-taIsvolym pä Kungliga biblioteket ritat denna scen
— tar man alltför mycket fel, om man gissar, att den
återger ett uppträde på de tiljor, som även under
barocken skulle föreställa världen? Pd de teatraliska
poserna kan man i varje fall inte klaga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
