Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
etj’.
£nt>r.
Ett hav av tårar — »största delen var ju yrkets
’crocdille-tårar’ och behövde ej kosta hans själ så mycket»
(Karl-feldt) — lät Lucidor den olycklige, tillfållighetsrimmaren,
gravölssångaren, rinna över de »högsälla liken». Ibland
äro hans sorgeutbrott verkligt passionerade och
högstämda — men ibland förklinga de matt och platt:
»jämmer, jämmer, oh, oh, att herr Wibbling dog!» Och ofta
äro hans bilder lika erbarmliga och makabra som de
träsnittsfigurer, varmed boktryckaren »prydde» hans och
hans kollegers liksånger och sorgekväden.
personliga anspelningar i
den. Han förskaffade
sålunda den arme poeten
några månaders
rannsak-ningsfängelse, och även
om hovrättens dom till
slut blev så gott som
frikännande, kunde ej den
hårda, rättssårande
behandlingen göras om
intet. Vanäran att ha blivit
beskylld för att vara en
»caluminant och
äreskäm-jnare», till på köpet
mutad, gick Lucidor djupt
till sinnes. Tämligen
säkert efterlämnade den
sviter för livet i en stegrad
känslighet för tryck
utifrån. Denna
omständighet hade nog också sin
del i den ordväxling med
åtföljande duell på värja, som den ödesdigra augustinatten 1674 på källaren
Fimmelstången i Stockholm ledde till Lasse Johanssons bråda död.
1 belysningen av dessa bittra erfarenheter blir det lättare att förstå
Lu-cidors livsfilosofi, sådan den kommer till synes i hans svar på Columbus’
något förnumstiga klokskap eller sådan han tolkat den i sina egna dikter.
Det tjänar ingenting till att ävlas och göra sig bekymmer. Bättre är att
»altijd lustig vara / ock i min ungdoms-tijdh eij glädien spahra». Även i
fängelset deklarerar han: »Skulle jag sörja, då vore jag tokot, / fast än thet
ginge mig aldrig så slätt». Fullt spontan kan levnadslusten näppeligen vara.
Den är nog snarare en tillkämpad attityd, den sinnesstämning som kan vara
nödvändig för att hålla modet uppe. Inte minst i hans ryktbara
dryckesvisor — »I männ af höga sinnen, / som skämmes at drikka, minnen, / at
drikken gier största lust» och »Kom, kiäre broder, kom/ ok lät oss denne
dagh / dricka friskt i delta lagh» — känner man, att glädjen är ytterst
forcerad. Visorna ha ofta sammanställts med »Fredmans epistlar», och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
