Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den religiösa dikten under det karolinska tidevarvet sina kanske allra bästa
år i Sverige. Och om inga andra av århundradets skalder kan man med
samma rätt som om psalmdiktarna Haqvin Spegel, Jesper Svedberg och
Jacob Arrhenius säga, att deras skapelser varit och äro en levande makt i
folkets andliga liv. (Om psalmen se H. Pleijels uppsats ovan; den äldre
psalmdiktningen är vidrörd i band 2 och 3.)
Mot 1600-talets slut sätter den litterära utvecklingen sina märken även
på uppfattningen av psalmerna. Av dessa fordras numera inte endast
»gu-delighet» utan också »art och konst». Den språkliga patriotism, som besjälat
Stiernhielms diktning, gjorde sig gällande även hos de ledande inom
psalm-boksarbetet. Både Svedberg och Spegel ivrade för modersmålets »rykt och
riktighet» och utgåvo arbeten i språkvårdande syfte. Den stränga
granskning, som föregick 1695 års psalmbok, var heller inte begränsad till den
dogmatiska renlärigheten. Den tog också sikte på formen — ja, den följde
ofta alltför snäva principer till skada för psalmernas poetiska halt.
Psalmen och den andliga visan voro emellertid ej 1600-talets enda
poetiska verk med religiös inspiration. Såsom diktkonstens högsta form
betraktades under renässansen den stora berättande dikten. De antika
förebilderna gjorde väl, att tidens epos i första hand fingo profant innehåll. Men
varför skulle inte också en kristen anda kunna ingjutas i den klassiska
formen? Varför inte skapa även ett religiöst epos? Hos oss kom Haqvin Spegel
att framför andra upptaga strävandena att ge kristligt innehåll åt en
diktning i stor stil.
Självständigt i vår tids mening är inte »Gudz Verk och Hvila», Spegels
mest kända poetiska arbete i denna anda. Uppslaget går tillbaka på
fransmannen Du Bartas’ epos om skapelseveckan, och utförandet står därjämte
i beroende av en dansk bearbetning. För 1600-talet förringade detta dock
inte diktverkets anseende. Vad Spegel beträffar, var han anspråkslös i fråga
om sina litterära verk, dem han liknade vid »fikonaträdet, hvilket hafver
frucht men als inga blomster». Vad han sökte, var ej heller egen
berömmelse — »Gudz Verk och Hvila» utkom utan författarnamn. Huvudsyftet
var att genom en utförlig skildring av skapelseverket uppväcka »een
tacksamhet för Gudz välgerningar, een förundran öfver hans macht, een kiärleek
til hans godheet». Att detta inte bara var munnens bekännelse, bevisas
indirekt av att hans poesi aldrig så får luft under vingarna, som när den
lovsjunger Guds undersamma verk och vishet. Det berömda
hexameterföretalet är endast ett bland de många exemplen härpå;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
