Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herre, tu mäcktige Gud! Hela verldens skapare stoore!
Om jag snelier i veet samt vitter i tungone vore,
skulle tin eviga mackt af mig så vida berömmas,
at tina dråpliga verck ej skulle på jordene glömmas!
Evig och obegripelig år tin varelse rena
och tina tanckars diup förstår tin vissheet allena!
Herlighet år tin drägt och lius tina dagliga kläder . . .
Skapelsen var ett sårskilt tacksamt ämne för en renässansdikt: den gav
en naturlig anledning att lägga fram mycken lärdom och levnadsklokhet.
Spegel åberopar, att ingen fordom var hållen för poet, »med mindre han
var utöfvad i all philosophi och verldzlig vijshet, kunnandes thensamma på
ett konstigt sätt och med beqväma ord liufligen utföra». Trogen detta
program gör han sitt skapelseepos till en 1600-talets sannskyldiga Kunskapens
bok. Bland sin samtids svenskar hade Spegel en ovanligt omfattande litterär
beläsenhet, och knappast någon älskade poesien uppriktigare än han. Men
konsten för konstens skull hade för honom varit hädelse. Dikten var inte
en fantasiens fria lek utan hade sitt berättigande såsom en fosterländsk
gärning och framför allt därför, att den genom sin sköna form hade
synnerliga förutsättningar att få människorna att ta emot upplysning och
upp-byggelse: »the kräslige villia thet dygden skal giutas uti them genom
sockerrör, och tyckia thet then kosteligste balsam luchtar intet väl noog, så framt
the icke båra’n uti emallierat guld».
Ofta är det stora mängder vetande, som Spegel omständligt och exakt
sätter på vers under vederbörliga litteraturanvisningar i marginalerna. Ett
typiskt exempel (med bl. a. Urban Hiärnes »Vattuprovaren» som uppgiven
källa) må här åskådliggöra Spegels framställningssätt:
Dock må iag ej min Gud thet lof, then äran söna,
som han haar väl förtiänt med sine gåfvor sköna
needgömd’ i jordens skööt, them hos oss likväl unnar
uti the varma bad och sura helso-brunnar.
Man veet, at ööl och vin een efter-smak kan draga
af kärlet, såsom noog befins i mun och maga,
ty thet som hafver ståt i messing, tinn och koppar,
thet smakar utaf erg, som skadar våra kroppar.
Så må thet jämväl i Gudz stoora vistliuus henda
och i thet stoora köök, i hvilket vi oss venda.
Ther fins i jordenne rät såsom några grytor,
i hvilka vatnet giuts, för än thet längre flyter.
Om ådran är tå salt, så vil och vatnet smaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
