Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En vitterlekare bland de lärde var Olof
Hermelin, i vår historia mest bekant sdsom Karl
XII:s skickliga språkrör i den europeiska
diplomatien, som han riktade med skarpa
skrifter (på latin, den tidens diplomatiska
språk) mot Sveriges fiender, särskilt tsar
Peter. I yngre år hade han framträtt med
dikter såväl på svenska som på latin; också hans
behandling av modersmålet anses mästerlig.
Som professor vid Dorpats universitet från
1689 samt som rikshistoriograf från 1699
påbörjade han en text till Dahlbergs Suecia-verk
samt författade en delvis utgiven samling
latinska epigram över Sveriges städer. Han
följde Karl XII till Poltava, men försvann
därefter spårlöst — sdsom man anser ett offer
för den ryske tsarens hämnd. — Oljemålning.
ter» och »Emot våra dumma
poeter» svänger Triewald med kraft
och allvar färlan över den mängd
slätstrukna rimmare, som utan
känsla för konstens höghet draga
ned poesien genom att göra den
till ett hantverk. Hastigt — kanske
på krogen — nedkasta de sina
versar, låta rimmet bestämma
innehållet och dölja bristen på mening i
ett svassande prål. Gentemot detta
överflöd på ord och största armod
i sak predikas sanning, ärlighet och
förstånd.
Det är sant, att ännu Triewald
i likhet med hela sin svenska
samtid ej hunnit fram till en klar insikt
om vad den stilstränga franska
klassicismen innerst eftersträvade
och att han själv till mönster tog
poeter, som Boileau utdömt. Med
sina litteraturkritiska satirer hade
han dock givit den kommande
tiden signalerna till kamp på ny
front för den högre konstnärliga
kultur, som i skedets begynnelse
proklamerats av Skogekär Bergbo
och genom Stiernhielm bragts till
ett avgörande genombrott. Från
otymplighet till god formell behärskning hade stormaktstiden drivit upp
svensk diktning — men alltfort saknades en säker stilkänsla. Det blev
1700-talet förbehållet att här göra sin insats i vår litterära historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
