Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anlade, bergmästaren
Stef-fens år 1638 ombyggde
och kommerserådet
Polhem på ett mera
mekaniskt sätt inrättade.
Denna har sitt hjul neder vid
Sätersån i dess djupa ådal,
och innehåller
konstgången dit från gruvan 5238
fot. .. Avlidne
konstmästaren Rundin har vid
samma konstgång häftat
sin uppfordringsmaskin ur
gruvan, vilken han här
först försökte och sedan
på flera ställen byggt, till
vederbörandes nöje och
nytta. Således uppdrager
denna konst vatten, och
tillika bestyrer
malmuppfordring».
Ett mycket allvarligare hot än vattnet icke bara mot gruvans drift utan
mot människoliv utgjorde faran för gruvras. Den understundom väl
tämligen planlösa brytningen gjorde arbetet i vissa gruvor högst riskabelt, och
bekant är berättelsen om hur man för att få arbetare i Sala under en period
fick taga till fångar och förbrytare. Sala drabbades av svåra ras, t. ex.
1571, då taket till »Herr Stens botten» föll samman. Andra gruvor blevo
nästan ödelagda av samma orsak. Dalkarlsgruvan i Nora socken rasade i
augusti 1694, och bergsmännen sågo inga möjligheter att åter taga upp den.
I Stora Kopparberg voro ras ofta återkommande företeelser. Man hade där
drivit arbetet från tre intill varandra liggande dagöppningar. Dessa kommo
ned till omkring 150 m. djup och hade förenats med flera orter utan att
tillräckliga stöd lämnats emellan dem. Ras inträffade flera gånger, och den
25 juni 1687 störtade alla tre dagöppningarna samman, och »av hela gruvan
gjordes en öppning». Det var det mest bekanta raset i svensk gruvhistoria.
Från myndigheternas sida gjorde man sitt bästa att genom förordningar
och goda råd motarbeta och förhindra en planlöshet i brytningen, som
Gruvarbetarens ständiga hot var risken för ras ■—- och
Hans Raine, som vid Faiu gruva fick bevittna följderna
av det katastrofala raset 1687, har pd den ovan nämnda
kartan över samma gruva (se plansch vid sid. 202) fgra
är tidigare dtergett en situation, dd det gällde livet för
hans folk. Med blossen i händerna springa
gruvdrängarna dt alla hdll undan den rasande bergväggen. —
Originalet tillhörigt St. Kopparbergs bergslags aktiebolag.
Efter akvarellerad kalkering i Mandelgrenska samlingen,
Lunds universitet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
