Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det ägde åtminstone två skepp, av vilka det ena förefaller ha stått i
förbindelse med en stort anlagd plan om regelbunden trafik mellan Stockholm
och Göteborg.
Efter kriget med Danmark måste Karl XI 1680 på holländska
invändningar upplösa alla skeppskompanier såsom »stridande mot den fria
handeln», d. v. s. den holländska handeln, ett krav, som icke skulle ha kunnat
genomdrivas, om icke vår örlogsflotta till stor del blivit förstörd under
kriget — just med Hollands benägna medverkan! Efter denna tid bedrevs
sjöfarten uteslutande av partrederier eller ensamma redare. Det var först
under Frihetstiden, som kompanibildningarna skulle taga fart igen.
Att den fredliga sjöfarten ej kunde undgå att lida avbräck genom krigen
mellan de stora sjömakterna under sista årtiondena av 1600-talet, är ju
uppenbart. Respekten för vår neutrala flagga var minimal, och de
krigförandes ogenerade uppträdande mot de svenska handelsfartygen vållade
vårt land ofantliga förluster. Till skydd mot dylika övergrepp utrustades
från örlogsflottan särskilda konvojskepp, ett förfarande, som väl i regel
hade avsedd verkan men som mången gång förde till öppen strid.
Så mötte exempelvis konvojskeppet Wachtmeister, kapten Erik
Rib-bing, på väg till Frankrike med ett antal svenska handelsfartyg den 10
augusti 1695 strax utanför Engelska kanalen åt Nordsjösidan fyra engelska
örlogsmän, därav ett skepp så stort som Wachtmeister samt ett mindre
och två brigantiner. Ribbing tillropades att stryka märsseglen »för
konungens av England skepp», men han svarade: »Nej! Vi ha inga sådana order».
Från det engelska chefsskeppet utsattes genast en slup, och en officer kom
ombord för att upprepa samma fordran men fick samma svar. Vid
avfärden antydde den engelske officeren, att han nog skulle se till, att han
finge ned märsseglen i alla fall. En av örlogsmännen lade sig nu för
Wachtmeisters bog, en andra på låringen för att äntra. Under tiden hade
Ribbing låtit göra klart skepp till drabbning men avvaktade, vad
engelsmännen tänkte göra, emedan hans order var endast att försvara sig, icke
att angripa. Rätt som det var gåvo engelsmännen två salvor med ena sidans
båda lag kanoner jämte lika många salvor med muskötteriet,
ögonblickligen besvarat från Wachtmeister. Fyra gånger upprepades detta.
Engelsmännen sköto mest med skrå mot master och rundhult och särskilt mot
märsseglen för att skjuta ned dem, men misslyckades. I stället råkade de
själva ut för denna malör! Till slut voro Wachtmeisters segel som såll,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
