Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Suspekta individer må
leva sitt liv i sus och dus
på krogarna. När
hyggligt folk kommer samman
för en festlig kollation, så
finns där en rimlig
anledning: bröllop, barndop
eller begravning, jul, påsk
eller midsommar. Därför
är det material, vi äga till
kännedomen om äldre
tiders rikt utvecklade, av
sociala konventioner och
provinsiella sedvänjor
fasetterade begående av de
stora helgerna och
familjefesterna lika ymnigt,
som vår kunskap om vardagens umgängesliv är torftig. De glimtar av
1600-talets sällskapsliv, åt vilka de följande sidorna ägnats, äro också till
övervägande del att hänföra till de angenäma, på de flesta håll måhända
ej alltför ofta återkommande avbrotten i vardagens enahanda. Det var
som bekant inte allom beskärt att i likhet med Magnus Gabriel De la
Gardie dagligen hålla öppen taffel »vid ett bord för aderton personer,
nästan alltid fullt».
Den gamle Per Brahe drar sig i sin »Tänkebok» till minnes, hurusom
han under en av sin ungdoms utlandsresor förkovrade sig »något i
dansande, mera i fäktande». Bland hans ståndsbröder av samma generation
torde nog i regel förfarenhet i vapenlekar ha skattats högre än den
dansante kavaljerens konstskicklighet. De krigiska idrotterna på Germaniens
segerfält lämnade föga tid övrig för inhämtande av välska hovseder, även
om de svenska junkrarnas umgänge med denna världens store avsatte sina
spår av konventionell polityr. Det blev drottning Kristina, som med
berömvärd ambition ägnade sig åt att söka övertyga sin omgivning om de
eleganta manerens företräden framför knektfasonerna. Som prima
ballerina exercerade hon sina hovtrupper med en disciplin, som ej stod
soldatkungarnas manstukt efter. Den unga svenska aristokratien visade sig icke
oläraktig, och även om en duell eller ett stadigt rus förblevo favoritnöjen
Täckt resvagn på 1600-talet — man observerar den
bastanta konstruktionen, som säkerligen kunde behövas på
de långt ifrån iämna vägarna. —- Teckning av J. F.
Lemke. Nationalmuseum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
