Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kanten på ett i Blekinge läns museum i Karlskrona förvarat brädspel, från 1600-talets mitt,
har i relief dessa framställningar av unga ädlingars nöjen på Karl XI:s eller Karl XIl:s tid.
Överst tränas stångfäktning, en idrott som vid denna tid förlorat sin militära betydelse
— piken hade med 30-åriga kriget spelat ut sin roll som vapen. — »Ringränningen» ■—
det gällde att från hästryggen med spetsen av en lång stång träffa en upphängd ring —
uppövade handens och ögats säkerhet och ägnade sig förträffligt för tävling mellan del-
tagare. ■— De båda undre bilderna visa ett par bollspel, som på 1600-talet introducerats
i vårt land. Paume spelades med en stor läderkula, som slogs mellan spelarna med hjälp
av en liten sköld av flätverk över handen. Den »badminton«, som övas på nedersta bilden,
spelades med lätt fjäderboll och liten racket — det var väl den som idkades på bollhusen
i Stockholm och även vid denna tid var en »kunglig» sport De unga snobbarna ha lagt
av sig sina vidbrättade hattar — att f. ö. klä sig praktiskt och tätt skulle säkerligen såra
deras värdighet.
talstraditioner. Tillbaka till 1600-talet kunna dessa traditioner däremot
föras blott i enstaka undantagsfall, och man får då ofta söka sig utom vårt
lands gränser, till salongerna i Ludvig XIV:s Paris, till holländska
storborgarhem och engelska herresäten. Det svenska 1600-talet känner
egentligen icke samkvämet som ett led i vardagstillvaron. Det känner desto
bättre festen, som är en sak för sig, som skall ha ett motiv, som tarvar
organisation, vars syfte ytterst är ett representativt hävdande av en social
position snarare än en yttring av inneboende livsglädje. Hemmen sakna
sällskapsrum i sentida bemärkelse: salongen, det intima kabinettet,
budoa-ren — men däremot icke paradrumssviter i de högförnäma palatsen och
festligt dekorerade gästabudssalar hos borgare och storbönder. Soffan,
fåtöljen, chäslongen, »causeusen», hela det förtroliga samspråkets
komfor-tabla möblemang lyser också följdriktigt med sin frånvaro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
